Dagen efter dådet meddelade belgisk polis att den misstänkte gärningsmannen hade skjutits till döds på ett kafé i Schaerbeek, nära Bryssel.
En ensam terrorist är svår att avslöja på förhand. Det bevisas tyvärr gång på gång.
Två svenska medborgare mördades i terrordådet i Bryssel på måndagskvällen, tidsmässigt i närhet till EM-kvalmatchen i fotboll mellan Belgien och Sverige. Det är ett fruktansvärt dåd, lika vettlöst som terrordåd brukar vara. Detta var en attack med islamistiska motiv, sett till vad gärningsmannen själv kommunicerat. Det är också vad Sveriges statsminister Ulf Kristersson ser det som.
Islamismen är en våldsam, totalitär och fascistoid kraft – kort sagt, ett mänsklighetens mörker.
För bara någon månad sedan höjdes återigen varnande röster för risken för terrordåd riktade mot svenskar. Det var summan av många faktorer. Nationellt centrum för terrorhotbedömning såg den ökande hotbilden i ljuset av tre skeenden: koranbränningarna, Natoprocessen och Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Terrorismen är ofta global och gränsöverskridande. Sammantaget formar det sammanflätade fiendebilder i form av främmande makt och fanatiska terrorgrupper.
I slutet av augusti fokuserade varningarna främst på riskerna för ett dåd på svensk mark. Den här gången slog terroristen till mot svenskar i annat land, Belgien.
Dagen efter dådet meddelade belgisk polis att den misstänkte gärningsmannen hade skjutits till döds på ett kafé i Schaerbeek, nära Bryssel. Den misstänkta tunisiska förövaren hade sedan tidigare fått avslag på sin asylansökan i Belgien. Enligt Sveriges statsminister ska denne också ha visats i Sverige en tid. En sak är tydlig för svensk del: Hotbilden är något som går bortom landets gränser. Våldsbejakande fanatiker är våldsbejakande fanatiker, rationella argument ingår inte.
Polis och säkerhetsansvariga myndigheter måste ligga steget före terrorn, och det är mycket svårt.
En av de viktigaste samhälleliga faktorerna i samband med terrordåd är att inte skapa intern splittring. Sverigedemokraterna tappade nu bort sig. En av dess mer framträdande riksdagsledamöter svepte iväg en kommentar på X (tidigare Twitter). Den gick ut på att fotbollsförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt inte borde ha fått polisskydd när han lämnade arenan i Bryssel – och därmed borde ha stått oskyddad.
Jessica Stegruds ovärdiga utspel drev raskt fram en hatstorm mot Reinfeldt i kommentarfälten. Detta fick delar av Moderaterna, även företrädare som glatt samarbetar med SD, att rikta mycket hård kritik. Hennes utspel var förstås helt förkastligt i allvarstider. Även om hon sedan raderade sitt utspel, har partiet kallat kritiken mot henne för ”tramsig”.
Notera att SD närmast återkommande gör så här: kastar ut en uppjagad kommentar som ska väcka ogenomtänkta och starka känslor. För att sedan dras tillbaka och tonas ned. Det är inte en slump, det är en kommunikationsplan. Det är så ovärdigt Sverige och våra samhälleliga värden.
Vi har att sörja offren, stötta de anhöriga och samtidigt stärka vårt skydd och vår beredskap.
