I fredags, den 14 februari, var det precis 100 dagar kvar till årets val till Europaparlamentet. Startskottet för årets första valrörelse har därmed gått på allvar. Det börjar märkas på debattsidorna, Junilistan har återuppstått med tre nya toppnamn, Socialdemokraterna har presenterat sin valplattform och partiernas listor är nu spikade.
Europaparlamentsvalet är ett ovanligt val i svensk politik. Vi är vana med ett, jämförelsevis, mycket högt valdeltagande i allmänna val. Europaparlamentsvalet har vi däremot ännu inte tagit till oss. Deltagandet i riksdagsvalen ligger på dryga 80 procent. När det gäller EP val ligger det på runt 40 procent. Skrämmande tre av tio svenskar uppger sig inte ens veta om att det är val till EU:s parlament i maj i år.
Europaparlament ska hålla sig till att besluta om de övergripande förslag som är relevanta för hela EU. Samarbete kring ämnen som rörlighet, frihandel och miljöarbete där det är mer effektivt att fatta ett beslut gemensamt borde vara EU:s högsta prioritet. Det som diskuteras frekvent i valet tenderar däremot att snarare vara nationella, och till och med regionala, frågor. Det beror delvis på att EU är en så trögrörlig och komplicerad institution och att det finns ett allt för stort demokratiskt underskott.
När en stor del av medborgarna inte förstår hur EU fungerar vänder de sin uppmärksamhet i hög grad till frågor som EU inte har någon makt över.
EU och partierna behöver bli bättre på att informera om EP-valet, hur det fungerar och vikten av att rösta informerat. Medborgarna har rätt att få veta hur deras röst gör skillnad. Den situation vi är i nu är allvarlig på så vis att vi riskerar få en stor grupp nationalistiska populistiska partier i parlamentet, krafter som vill underminera kärnvärden som fri rörlighet och inre marknad. Om den gruppen, som framförallt fokuserar på att stänga vissa grupper av människor ute, blir alltför stor kommer de att kunna blockera viktiga beslut, skapa oordning och paralysera parlamentet under stora delar av kommande mandatperiod.
Samtidigt är det inte fel i sig att känna sig kritisk inför valet. Det är EU:s eget uppdrag att förklara för medborgarna vilken positiv skillnad man kan göra. Den union som fokuserar på fel saker och missbrukar sin makt i symbolfrågor får också arga medborgare som missnöjesröstar. Vi har alla ett intresse av att EU fungerar och bestämmer över rätt saker. Ett nationalistiskt präglat missnöjesparlament kommer inte göra tillvaron bättre för någon – och särskilt inte för de allra svagaste.
Hanna Marie Björklund