Den som trodde att tiden då Europa bygger murar mellan sina länder är förbi har blivit överbevisad. Till FN:s, EU:s och allehanda människorättsorganisationers förskräckelse står det nu klart att det ungerska parlamentet backar premiärminister Viktor Orbáns uttalanden om att bygga en mur ut längs med gränsen mot Serbien.
Den ungerska regeringen menar att behovet av en mur grundar sig i att det har skett en mycket stor ökning av antalet flyktingar som tar sig in i landet på senare tid. Ungern drabbas hårdast av alla EU-länder när flyktingarna kommer, menar Orbán. Det är talande att ungerska myndigheter samtidigt säger det motsatta: att de flesta flyktingarna som kommit till Ungern på sistone väljer att ta sig vidare till andra länder nästan direkt.
Med tanke på bygget av muren och Orbáns klagomål på invandringen är det uppseendeväckande hur premiärministern på samma gång avfärdade behovet av gemensamma krafttag inför EU-toppmötet om flyktingansvaret häromveckan. Idén om ett kvotsystem enligt vilket medlemsländerna delar på ansvaret för de flyktingar som kommer till Europa kallade han för "absurd, på gränsen till vansinnig". Om Ungern nu drabbas hårdast av alla länder, varför då inte verka för att dela på ansvaret? Populismen skiner igenom den ungerska ledarens retorik.
Dessutom är historielösheten slående. 1956 samlades någonstans mellan 200 000 och 300 000 ungrare utanför parlamentsbyggnaden i Budapest i samband med protester mot Sovjetunionens kontroll över landet och den auktoritära politik som fördes från Kreml. Sovjetiska tanks öppnade eld och inbördeskriget blev ett faktum. I samband med denna fruktansvärda misär välkomnades ungerska migranter med öppna armar till europeiska länder. Att Ungern idag dels för en politik som går samma väg som demonstranterna kämpade mot 1956, och att landet dessutom bygger murar mot andra länder, är nästan lika ironiskt som det är fruktansvärt.
Att Orbáns Ungern vandrar en farlig väg, med centralisering av den politiska makten, tvångspensioneringar av domare och förändrade medielagar, har varit tydligt för EU mycket länge. När Viktor Orbán kritiserar liberala demokratier och talar om att han istället har en vision om en illiberal och alternativ demokrati angriper han väldigt grundläggande individuella rättigheter, och rättssäkerheten i landet.
EU kommer knappast öka sin trovärdighet som en union som främjar och ställer krav på mänskliga rättigheter om den inte kan sätta gränser för landets auktoritära utveckling. Här inger ofta Sveriges före detta EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) hopp när hon uttalar sig. I maj twittrade hon exempelvis om att Ungern måste uteslutas ur EU ifall Orbán gör allvar av planerna på att införa dödsstraff i landet. Men i slutändan är det handling och inte mer prat som krävs. Där vilar allt ansvar hos ledarna för EU:s institutioner och medlemsländernas regeringar.