Minus 0,1 – den räntenivån från Riksbankens sida är historisk. Den är också desperat. Denna riksbank som så länge har fått utstå skäll för att den är för försiktig och alldeles för återhållsam, har nu tagit full fart in i för svenskt vidkommande okänd terräng.
Den negativa räntan beräknas vara i ett och ett halvt år. Riksbanken lovar att köpa svenska statsobligationer och den säger sig vara villig att göra ännu mer. Länder som Schweiz och Danmark har redan negativ ränta.
Vågspelet är avancerat. Antingen lyckas Stefan Ingves och Riksbanken, uppbackad av kollegan Mario Draghi i Europeiska Centralbanken, att få till den optimism och ökad riskvillighet som söks genom att avskaffa räntan. Den fallande kronan ger svensk industri möjligheter att öka exporten. Efterfrågan på produkter och arbetskraft kan då i sin tur öka. Baksidan är att alla lån likväl måste betalas och att risken för så kallade bubblor ökar. Detta är likväl det lyckade scenariot.
Alternativet är etter värre. Då väntar en spiralresa in i deflationens rike. Varje investeringsbeslut blir svårare när utvecklingen talar för att det blir billigare att vänta ett år till. Hjulen gnisslar och går allt mer långsamt. Detta må vara ett drömscenario för tillväxtkritiker och konsumtionshatare, men det blir fattigt och svårt för väldigt många människor.
Riksbanken försöker kompensera för det som politiken inte gör: leverera åtgärder för ökad tillväxt, för en mer funktionell och mindre rigid arbetsmarknad samt riva hinder som slår mot utvecklingskraften i ekonomin.
Det stora problemet är att inflationen är låg i såväl Europa som i hela världen. Råvarupriserna har varit fallande i flera år. Oljepriset dyker. Efterfrågan i Kina ökar inte i samma takt som i början av 2000-talet. Kraften i den globala konjunkturen är begränsad.
Risken är att Riksbankens höga spel inte får den effekt som det är tänkt att ge. Kan verkligen Sverige rulla upp mot inflationsmålet på två procent, om resten av Europa står kvar och stampar? Det måste vända på många håll. Annars riskerar förhoppningarna om ökad konsumtionsvilja att grusas av deflation. Då lönar det sig att hålla hårt i pengarna. Ekonomin blir i stället allt mer pressad, arbetslösheten skjuter i höjden och behovet av återkommande långtgående krisuppgörelser på lönesidan växer.
Japan har haft att brottas med ett snarlikt scenario i snart 20 år. Under samma tid har befolkningen blivit allt äldre. Oroväckande nog kommer befolkningstrenden att se likadan ut för Europas del de närmaste decennierna. Fler äldre och färre i arbetsför ålder. På många platser kommer det då att ropas förgäves efter fler unga, arbetsvilliga som kan klara av att få fart på hjulen igen.
Håll tummarna för att experimentet med negativ ränta faller ut positivt.