Moderaterna har i veckan levererat flera bra förslag om skuldsättning. De föreslår att Kronofogden inte ska driva in små skulder under en viss summa. I samma veva kom även en utredning om hur man kan komma till rätta med bedrägerier på internet och bluffakturor, även den mycket välkommen.
Det har under en längre tid varit ett stort problem att lagstiftningen halkat efter tekniken på området lån och fakturering. Uppenbart oseriösa företag har haft som affärside att låna ut pengar till oskäligt höga räntor via internet eller sms. Andra ringer upp pensionärer och småföretagare och påstår att de använt en tjänst, när fakturorna kommer vågar många inte göra annat än betala. Tekniken gör det enklare för oseriösa aktörer att verka.
Kronofogden, det offentligas företrädare, har bidragit till den här typen av verksamhet. Myndigheten är den instans som med stöd i våldsmonopolet har rätt att driva in skulder. Att hamna hos Kronofogden kan få förödande betydelse för den enskilda, särskilt i ett mer digitaliserat samhälle. Har man en prick i registret kan det innebära att man inte får låna till bostad, inte får kreditkort och till och med blir utestängd från att köpa biljetter i kollektivtrafiken. För den som redan befinner sig i utanförskap samverkar detta med andra faktorer och bidrar till att göra det närmast oöverstigligt svårt att ta sig ur.
Företag med tveksam agenda kan i dag låna ut på svaga grunder och sedan få hjälp av det offentliga genom Kronofogden. Dels med att höja en från början liten skuld till en stor genom otaliga avgifter, och dels genom att Kronofogden använder sitt rättsliga mandat för att driva in skulden. Den som inte betalar i tid riskerar en prick i registret.
Så bör det inte gå till. Kronofogden är en offentlig instans som finns till för att garantera säkerhet för den som lånar ut pengar. Detta gynnar i sin tur medborgarna som då kan ta lån, för att köpa ett hus eller starta ett företag. När Kronofogden däremot används för att med lagen i ryggen driva process mot en enskild medborgare som ursprungligen var skyldig någon 30 kronor, då uppstår frågetecken kring vems sida kronofogden, och i förlängningen staten, står på.
Det finns ingen anledning till att staten ska låna ut sin myndighet Kronofogden till oseriösa företag så dessa kan pressa medborgare om skulden är uppenbart orimlig. Alla ska betala för sig när skulden är riktig, men staten borde prioritera medborgarnas rättssäkerhet högst.
Hanna Marie Björklund