När Socialdemokraterna och Miljöpartiet drog tillbaka sin proposition som skulle lägga mer skatt på förnyelsebara energikällor som solenergi och vindkraft, fanns det skäl att hoppas att den valhänta regeringen hade lyssnat till den mycket kraftiga kritiken. Men nej, skattehöjningen bara flyttades från propositionen till höstbudgeten.
När miljöminister Åsa Romson (MP) äntrade tv-studion och mötte en mycket vänligt sinnad utfrågning i SVT:s Agenda, fanns hopp om att regeringen insett det felaktiga i att göra det mindre lönsamt att satsa på solceller. Romson snurrade i stället in sig i flera längre utläggningar utan att direkt svara på frågan.
Kanske har piruetterna samband med måndagens besked om hur regeringen väljer att stötta miljörörelsernas krav på skydd av den omstridda Ojnareskogen på Gotland. Fackförbundet Metall hävdar att det drabbar 400 arbetstillfällen i första skedet och i förlängningen 3000 färre jobb. I gengäld värnas nu ett utsatt skogsområde, där farhågor har rests för hur kalkbrytningen påverkar miljön. Var det så att MP kohandlade till sig detta från Socialdemokraterna till priset av mer skatt på det förnyelsebara?
I dag behöver företag och offentliga verksamheter inte betala skatt för den förnyelsebara el som produceras med hjälp av egna solpaneler eller vindkraftverk, om den därefter används inom den egna verksamheten. Det tänker regeringen ändra på.
Även om energibesparingar och effektiviseringar är centrala inslag i ett hållbart samhälle, lär inte vårt totala behov av energi att minska. Men vi kan se till att det kan öka på ett hållbart sätt. Solenergin löser inte allt, men är en del i bredare palett med bioenergi, vindkraft och ett mer effektivt transport system. En framtid där företagens egna fastigheter kan kläs med solceller vore därför en välkommen utveckling. Detsamma gäller skoltak och sjukhusanläggningar. Energiproduktionen skulle gynna miljön och sänka kostnader – samtidigt.
I Agenda försökte miljöministern mest skylla ifrån sig på Norge och hävdade att den nya beskattningen bara är ett "förtydligande" av skatteregler. Är det inte det som skylls på så är det EU:s fel. Nyspråk och undanglidningar. Förvisso finns en risk att skattebefrielser kan uppfattas som otillåtet statsstöd på EU-nivå, men en regering som vill och vågar kan ta strid.
Det Åsa Romson möjligen kunde ha sagt är att hennes regering gjorde en svag förhandlingsinsats när Norge upprepade gamla krav på eftergifter för oljeindustrin. Samma regering som ogenerat brände iväg en orimlig mängd miljoner på att tillfälligt stoppa ett motorvägsbygge av rena principskäl, lade sig i nästa stund platt för fossila krav på beskattning av förnyelsebara konkurrenter. Och så sägs det att solen har sina fläckar.