Under helgen har Kristdemokraterna extrating, ett extra partimöte där man ska välja ny partiordförande och ny partistyrelse. Ebba Busch Thor kommer väljas till ny ledare för KD, men det innebär inte att hennes resa är över. Valdagen är bara början för den nya KD-ledaren.
Både medier och partiföreträdare har under hela den, ändå förhållandevis öppna, processen för att hitta en ny ledare för partiet lyft upp konflikten mellan de två falangerna. Inte helt utan grund, så sent som för runt tio år sedan drev KD både flyktingamnesti och att avskaffa livstids fängelsestraff. Det finns fortfarande en del av partiets medlemmar som säger sig fokusera på kristna budskap om socialt ansvar, vård och omsorg om de sjuka och svaga, förlåtelse och öppenhet – och som historiskt har fått dem att föra fram politiska förslag som de ovan.
Att däremot den konservativa delen av kristdemokratin inte skulle bry sig om samma värden är ett missförstånd. Det handlar snarare om var man ser att ansvaret för frågorna ligger. Vilket i sin tur kan vara en generationsfråga. Där den äldre delen av partiet ser det som självklart att omsorg om andra bör komma ur staten, och därmed statskassan och skattepengar, så anser den nya högerorienterade falangen att sådant bör komma ur civilsamhället.
Staten innebär inte nödvändigtvis frihet och självbestämmande för den borgerlighet som växt upp de senaste tjugo åren. I stället vill man hellre se ett starkare civilt ansvar mellan människor i privatlivet, utan statlig inblandning. Omsorg är fortfarande ett viktigt värde men ansvaret för det ligger på din nästa, ej på makten. Det är ur denna idétradition Ebba Busch Thor kommer, liksom ordföranden för ungdomsförbundet Sara Skyttedal.
Detta säger i sin tur något om potentialen att närma sig Sverigedemokraterna, som många vänsteranalytiker gärna försöker blåsa upp för att misskreditera. En viktig del av KD:s konservativism handlar om eget ansvar. SD vurmar i någon form för det gamla folkhemmet, där de "riktiga" svenskarna var skyddade och fick mer från staten. Där pensionerna var högre och ingen svensk arbetare behövde konkurrera på en global marknad.
En tillbakagång till en större välfärdsstat och mindre egenbestämmande för individen, där apoteket fortfarande är ett statligt monopol och ingen kunde välja sin välfärd är knappast ett ideal som delas av Ebba Busch Thor och hennes anhängare inom kristdemokratin. Högerns konservativism handlar om att montera ner mer av statens makt, inte att vilja gå tillbaka till när den var som störst.
Hanna Marie Björklund