Det fanns en tid efter Sovjetunionens fall där drömmen om Östersjön som ett fredens hav var påtaglig och möjlig att åstadkomma. Den tiden är tyvärr förbi.
På en stort uppmärksammad presskonferens meddelade den svenska överbefälhavaren Sverker Göransson att Försvarsmakten är helt säker på att det var en mindre ubåt – eller flera – som kränkte svenskt territorium nyligen i Stockholms skärgård.
Statsminister Stefan Löfven (S) meddelade att en inkräktare från främmande makt kan förvänta sig att mötas med en vapeninsats. Vi kan alltså snart vara tillbaka i ett läge där sjunkbomber används för att freda svenska vatten. För en regering där det pacifistiska Miljöpartiet ingår är det ett oväntat skarpt språkbruk, men det är påkallat.
Att vare sig ÖB eller regeringen vill peka ut enskild makt är inte förvånande. Det ska mycket till för det – och ett aktivt utpekande skulle öka de säkerhetspolitiska spänningarna ytterligare.
Hur många stater som agerar i närområdet har tillgång till miniubåtar av den typ som nu diskuteras? Hur många av dessa skulle sedan ha ett behov av att smyga på svenska militära installationer eller placera ut egna i svenska vatten? Listan blir kort.
På Twitter skriver före detta utrikesminister Carl Bildt (M) om "small green subs", små gröna ubåtar. En passning till fenomenet med de anonyma grönklädda soldater, som utgjorde förtrupper i den ryska invasionen av Krimhalvön tidigare i år.
Statsminister Löfven valde att ge en bred bild av de säkerhetspolitiska hot som råder. Han nämnde pliktskyldigt klimatförändringar samt ebola-epidemin i delar av Västafrika. Den islamistiska terroristorganisationen IS övergrepp i irak och Syrien är däremot ett hot att inte underskatta, inte minst när svenska medborgare rekryteras till dessa mördarband. Det tredje – och det närmaste – hotet är den ryska aggressionen mot Ukraina. Där pekade regeringen ut Ryssland. Inte bara som ockupant av ukrainsk mark utan även som en aktiv partner till de väpnade grupper som söker strid med ukrainska regeringsstyrkor.
Det finns ingen akut krigsrisk i vårt närområde, men det är inte alls så fredligt som tidigare. En konflikt pågår, ofta på andra sätt än via militära medel. Det pågår ett propagandakrig om Ukraina och ett mångbottnat spel med öppna eller dolda ryska hot mot våra baltiska grannländer. I cyberrymden utspelas ideliga konflikter där säkerhetssystem bekämpar försök till intrång. Sådant kan ingen regering blunda för.
Mot bakgrund av detta finns det skäl att uppmärksamma statsminister Stefan Löfvens markering av våra nära samarbeten på försvarsområdet. Där nämndes inte bara Finland eller Norden, utan specifikt också "partnerskapet med Nato". Det är en rask fotförflyttning från regeringens sida. Allt som behövdes var en mer noggrann titt under ytan på vårt närmaste hav.