I dag, den 6 februari, invigs vinter-OS i Sotji i Ryssland, vilket blir nummer 22 i ordningen. Vinter-OS har tidigare varit en lite obskyr kusin till sin sommarmotsvarighet, färre länder har förutsättningarna för vintersport och det finns i regel mindre pengar och mindre publikintresse. Kanske är det därför vinter-OS sällan har varit skådeplats för de politiska konflikter som drabbat sommar-OS ett antal gånger. Med årets OS i Ryssland har dock detta ändrats med besked, sällan har ett vinterspel varit så omdebatterat och omdiskuterat som denna gång.
Totalt har OS i Sotji kostat 350 miljarder, en svindlande summa, jämför med hela den svenska stadsbudgeten på dryga 800 miljarder. Den ryska budgeten är den största någonsin. Samtliga budgetar för tidigare vinter-OS tillsammans ryms inom årets ryska. Det här beror inte enbart på att det är dyrt att arrangera OS och att Sotji behövde rejäla upprustningar av infrastrukturen för att hantera uppdraget utan även på korruption och ineffektivitet.
De sociala aspekterna har ändå varit de som fått stå i fokus, vilket följer ett generellt mönster av allt mer ansvarsutkrävande i demokratifrågor inför stora idrottsarrangemang. Fotbolls-VM i Brasilien äger också rum i sommar, och även det har föregåtts av debatt kring bland annat arbetsvillkor. I takt med att OS blir allt större och kräver mer infrastruktur för att kunna genomföras blir det också dyrare, och när arrangemangen blir allt dyrare kan allt färre länder arrangera dem. Några av de länder som faktiskt kan är just diktaturer, eftersom de inte bryr sig om att på ett ansvarsfullt sätt hanterar människors skattepengar. Det är bekymmersamt och det kräver mer ansvarskänsla från de kommittéer som tar beslut om vilka länder som ska få stora idrottsarrangemang som OS.
Årets OS i Sotji har dock också gett oss några positiva tecken. Diskussionen om mänskliga rättigheter och demokrati har varit stark och vital av en anledning. När fler människor i världen lever i allt mer välfungerande demokratier, och när allt fler är uppkopplade till stora mängder information blir det inte så enkelt för despoterna att smita undan. Människor ställer frågor, kommer med krav, rapporterar och söker aktivt sanning och objektivitet. Trots Rysslands försök att tysta kritiker har information letat sig ut, och fördömanden kommit in. Tiden då politiker i lugn och ro kan missköta sitt uppdrag och arrangera stora idrottsevenemang för att bli hyllade är definitivt över. Vi kommer fortsätta granska och ställa krav på våra värdar i sportsammanhang och det är en utmärkt utveckling.
Hanna Marie Björklund