Vi har en folkhälsominister som heter Gabriel Wikström. Han är socialdemokrat och så här långt mest känd för att låta nykterhetsrörelsen skriva regeringspolitiken. Symboljakten var som tydligast när han smällde igen dörren för så kallad gårdsförsäljning av alkohol. Den igenmurade porten lär knappast minska alkoholskadorna. Ett ja till gårdsförsäljning hade inte gjort någon större skillnad. Däremot spikades ingångarna igen för ett antal tänkbara nya arbetstillfällen på landsbygden. Budskapet var solklart: Lokalt framställda alkoholhaltiga drycker ska vara jättesvåra att sälja vidare. Låt svensken ta lågprisflyget till franska och tyska vingårdar i stället.
Senaste förslaget från lobbyministern är att förbjuda rökning bland annat på utomhusserveringar. Alla som hatar cigarettrök må jubla, men förbundspolitik är en vansklig väg att vandra. Risken är att röken i stället kommer från en annan närbelägen plats – utanför serveringen, men ändå.
Visst är det både bra och klokt att ingen exempelvis sitter och röker på en lekplats intill små barn. Visst är det både bra och klokt att inte sitta och blåsa rök på bordsgrannar eller förbipasserande. Men behövs det verkligen förbud? Bäst vore förstås att den som anlägger och äger en lekplats tydligt redogör för vilka regler som gäller för att alla ska trivas där. Detsamma bör gälla för den som har en uteservering.
Stat och kommun kan från sin sida uppmuntra marknadsföring och etablering av rökfria utomhusmiljöer. Till glädje för såväl rökfria som allergiker.
Regeringen bedömer det som att lågutbildade och låginkomsttagare lever mer osunt än andra. Därför ser ministern en samhällsklyfta som måste täppas till med nya rökförbud.
Det kanske gör en viss skillnad, eftersom den passiva rökningen minskar ytterligare. Samtidigt kan vi inte hålla på och förbjuda allt som – på gott och ont – skapar skillnader mellan människor. Om målet med politiken är att forma den perfekta människan är vi illa ute. Var och en måste vara fri nog att få göra även dåliga val.
Rökares sjukdomar belastar förvisso den skattefinansierade sjukvården, följdeffekterna av fetma och alkoholmissbruk likaså. Å andra sidan, den som klättrar i berg och slår sig hamnar också hos den allmänna sjukvården. Den som spelar fotboll och trasar sönder korsbandet i knät går på samma skattenota för sjukvård. Den perfekta människan är den som aldrig tar några risker och aldrig väljer fel.
Ett rökförbud på uteserveringar skapar förstås ingen diktatur, men hur långt ska vi gå? Låt oss i stället tala mer om varje människas eget ansvar att ta hand om sig själv och respektera sina medmänniskor – och vilka konsekvenser som följer av detta. Låt också frivilligorganisationer, arbetsgivare, stat och sjukvård vara konstruktiva aktörer för att hjälpa andra att bli av med ett missbruk, ett tobaksberoende eller gå ned i vikt.