Johan Pehrson har varit både arbetsmarknadsminister och utbildningsminister sedan 2022. Efter bytet av partiledare för L i midsommar blir även ministeruppdraget historia.
Lindansarpartiet Liberalerna byter partiledare i ett mycket utsatt läge. Johan Pehrson, som också är utbildningsminister, lämnar. Han är ”sjukt stolt” över det han har åstadkommit. Det ska han ju vara, annars borde han ha avgått för länge sedan.
Liberalerna bytte ju bort liberala ryggmärgsvärderingar mot regeringsmakten. Det gjorde att L klarade fyra procent i valet 2022 efter Pehrsons tillträde. Han ville stärka partiets identitet som ett "borgerligt" parti och fick stödröster. Men den borgerliga blandningen av mer traditionell konservatism och visionsrik liberalism finns inte längre. Inte i dagens regering.
Att Liberalerna står bakom Moderaterna som ett lojalt stödparti är förstås inte det kontroversiella. Det som sliter sönder är att Liberalerna valde att ge Sverigedemokraterna en stor mängd makt via Tidöavtalet. Det var skuldebrevet för makten.
Inför valet 2026 ska Liberalerna också säga ja eller nej till att vilja bilda regering med SD, inte bara samarbeta.
Då går Johan Pehrson, vid ett liknande stup som när han tog över.
– Vi har en partiledare idag, vi kommer ha en partiledare i morgon, svarade partisekreteraren Simona Mohamsson (L) på följdfrågorna efter Johan Pehrsons avgång. Vad ska hon annars säga?
Det var nog aldrig tänkt att Johan Pehrson skulle bli partiledare. Men när Nyamko Sabuni fick nog nära förra valet 2022 så blev det så. De lite mer socialliberala falangernas Erik Ullenhag hade redan gett upp.
Bara Pehrson fanns kvar – killen vid grillen som han kom att kallas. Han gillar korv och verkar väldigt social.
Det ger en rätt gemytlig känsla av färskt korvbröd, stark senap, bostongurka och varm choklad på en sten vid en sjö i en skog. För egen del kan han få mer av det framöver.
Men själva uppdraget och ledarskapet har varit i en konstant konflikt. Många partimedlemmar som vägrar göra upp med SD har redan lämnat. Likväl har kritiken mot Pehrsons ledarskap växt. Flera länsförbund har agerat, följt av krismöten i helgen, skriver Aftonbladet.
Opinionsläget väger tungt, men var och för vad står en liberalpartist i rikspolitiken?
Det blir mer tid för korv och mindre av Tidösmärtor framöver för Liberalernas avgående partiledare.
Vägvalet som ger makt åt SD lägger en skugga över all maktutövning. Det lär knöla till det även för Pehrsons efterträdare. Hur många gånger hon eller han än talar om en skola som ska gå "från skärm till pärm” – eller att det är borgerligt att sänka skatter.
Lågt skattetryck är gött och skolböcker är fint, men det är inte liberalt att ingå i en regering som jublar över historiskt låg invandring, aktivt motverkar arbetskraftsinvandring och skär kraftigt i stödet till studieförbunden.
Om det är en utmaning att som Anna-Karin Hatt bli ny partiledare för Centerpartiet, är det etter värre att försöka leda Liberalerna till fast mark.