Varför ansluter sig människor till en terrorgrupp som kallar sig Islamiska Staten eller Daesh, som är ett mer passande namn? I skuggan av dess terror är behovet av att försöka förstå stort. Säpo tror att 286 svenskar har anslutit sig till Daesh hittills. Det är av högsta vikt att ta reda på vad som triggar radikaliseringen och hur vi bör motverka den.
För alla som vill förstå finns det fyra viktiga faktorer att ta i beaktande:
1) Den faktiska expertisen om terror och därmed om hur vi verkligen kan stoppa den är mycket liten. Många menar att Daesh inte drivs av religion utan att det är en sektliknande sammanslutning som lockar människor som befinner sig långt ifrån sociala sammanhang. Mot detta står terrorexperten Magnus Norells ord om att det snarare än utsatthet är religionen som avgör. Mot detta står i sin tur Jessica Stern, som pekar mot ekonomi- och våldsfaktorer. Exemplen på experternas oenighet är många.
2) Mediebevakningen säger inte allt. Tyvärr kan vi inte till fullo lita på den nyhetsförmedlade bilden av IS/Daesh. Delvis just eftersom den möjliga kunskapen om terrorism är begränsad. Därtill präglas framställningen ofta av ett intresse för att dess konsumenter ska reagera på ett visst sätt. Något som lätt förstärks av ekokammaren i sociala medier. Mediebevakningen kring 22-årige Moder Mothanna Majid skrämde upp många i onödan och diverse rubriker i kvällspressen har rört upp människors känslor på ett irrationellt sätt.
3) Vägen mot att kriminalisera terrorresor är snårig. Att förbjuda terroresor är en lockande tanke. Men det kan lätt landa fel. Dels kan fel aktioner kriminaliseras och därtill hotas rättssäkerheten om vi gör rättsliga bedömningar på osäkra grunder. Sverige bör inte ge sig ut på George W Bushs snåriga väg där man riskerar demokratiska principer för att bekämpa terrorism. En mer träffsäker lösning är att koncentrera sig på att lägga fram bevis för de brott som människor begår, har begått eller är medvetna om att de kommer begå i strider för Daesh.
4) Ondskan kan vara banal. Det lärde filosofen Hanna Arendt oss redan på 1960-talet när hon skulle förklara varför tjänstemannen Adolf Eichmann begått fruktansvärda brott mot mänskligheten under förintelsen. På ett liknande sätt menar John Horgan, som forskat om terrorpsykologi under 18 år, att det är meningslöst att ställa sig frågan "varför" någon väljer att strida för Daesh. Horgan har framhävt att motiven skiljer sig mellan personer och situationer: de är många och överlappande. En rimlig slutsats är att det är alltför enkelt att generalisera och hitta fel politiska lösningar.
Så vad kan vi lära oss av de fyra punkterna? Dels är det uppenbart att vi behöver mer terrorforskning. Därtill gäller det att inte relativisera ihjäl sig. Terrorbrott måste snarare motverkas än förstås.
Sedan måste vi agera kyligt, även om vi är rädda eller oroliga. Det offentliga bör lägga krut på att stoppa faktiska brott på säkra grunder. På mellanmänsklig nivå måste vi sätta in insatser tidigt och agera gentemot de som rekryterar.
Terroristerna hoppas att Väst ska tappa ansiktet. Låt oss inte ge dem den glädjen.
Simon Palme