Ledare: Kampen mot fetman är främst något personligt

SN:s serie om fetma, Det feta Sörmland, bjuder på en gedigen läsning. Kampen mot fetma och övervikt är relevant sett till vår samtid och vårt välstånd. Den som är utan övervikt ska inte kasta första stenen, men alla vi som kämpar med fler kilon än vad som är hälsosamt har att anstränga oss för att ge kroppen chansen att må bra.

Övervikt i olika grader är ett drabbande problem. Tro inte att det är lätt att vara fet. Tvärtom är det ofta ett helvete.

Precis som vi kunnat läsa i artikelserien är vardagssamhället ibland allt annat än förlåtande inför övervikt. Hur andra "otjocka" reagerar. Hur mode, normer och ideal gärna och ofta likställer det tjocka med något värt att känna skam för. Att vara tjock och bli ”känd”, leder lätt till ett samvetslöst och skoningslöst hån från andra. Sociala medier är ett själsligt ökenlandskap på många sätt, men vikthån är alltför vanligt och ses ibland till och med som "humor". 

Att shoppa kläder för den som behöver extra storlekar är oftast inte bara att gå in i första bästa klädbutik. I vissa butiker förmedlas ibland en känsla av att den egna närvaron sänder "fel" signaler till kundkretsen utanför. Health, health, health, darling! – för att låna en rad ur den fantastiska 90-talsserien Absolutely Faboulous. Det smärta är lite finare, mer värt. Moden byggda på det smala, tajta, stretchiga är oförlåtande. 

Den som aldrig har haft problem med en tydlig övervikt har svårt att förstå hur detta kan vara. Därför måste vi diskutera det mer och öppet.

Utvecklingen med fetma hos barn är ett kapitel för sig, vi återkommer i en särskild ledare om detta. Låt oss nu fokusera på den vuxna medborgaren. Artikelserien visar att den här problematiken kräver vettiga insatser från många håll och ett mod att ta i det svåra. Att äta vettigt och inte fastna i soffan med ett ständigt intag av snabba kalorier är en stor utmaning för många. Här behöver vi ett livslångt lärande för att leva bättre.

Allt börjar med individen. Ingen bekämpar övervikten bättre än det som du själv förmår att göra. Om tillräckligt många tar kampen skördar vi dessutom samhällsnytta. Vilja och uthållighet prövas hårt, en självbildshantering under psykisk press. Ta dessutom hänsyn till det finns sjukdomar gör det närmast omöjligt att effektivt bekämpa fetma.

Fetma påverkar också vården och omsorgen. Allt från att forsla, ta emot, behandla och vårda stora patienter, till att utföra kirurgi som kan ge individen en bättre chans att må bra. Det kostar, men det är samtidigt inte det enda livsstilsproblemet som kan tvinga fram vårdbesök som annars skulle kunna undvikas. 

Det är lätt att ropa på politiska beslut för att motverka problemet med de mångas övervikt. Men vettiga förslag på vad är det ont om. Mycket blir symbolmättat, som straffskatter på socker. Svarthandel med godis eller läsk är verkligen inget att uppmuntra. Inte heller finns det några givna Alexanderhugg att ta till för att öka fysisk aktivitet hos den som har för lite. 

Förbud mot transportmedel som inte kräver egen fysisk aktivitet är orimligt. Men satsningar på gång- och cykelvägar, vandringsstråk och liknande är ändå bra för att underlätta för fysisk rörelse. Aktiviteter på recept, rörlighet som personalvård och ett utrymme för kostrådgivning, utan skuldbeläggande, kan göra stor nytta. Myndigheter kan bistå och uppmuntra, men bör inte tvinga vuxna människor att bara äta nyttigt eller utföra viss typ av träning. Även om det är välmenande. 

I begreppet välfärd ingår makten över det egna livet som en grundläggande rättighet.