Det finns få saker som upprör så många, så mycket som när kriminella ger sig på äldre och barn. Att stjäla från barn är fult, att lura äldre är lika illa. Vem vill inte straffa de skurkar som gör sådant? Inte minst när polisens förmågor inte räcker till.
En central del i ett samhälles ordning är skyddet av den utsatta. Den medmänniska som annars hade varit närmast försvarslös. Hur långt är det rimligt att gå för att stoppa de skurkar som gör sådana brott? Frågan ställs på sin spets i ett fall med kopplingar till Eskilstuna, som SVT:s Uppdrag Granskning berättar om.
Det här är ingen liten historia. Det berör 1 200 målsägare och omfattar minst 25 miljoner kronor. Varje offer förtjänar upprättelse. Lurendrejerier riktade mot äldre är en vår tids pester, svårstoppade och återkommande i vågor. Kriminella krafter utnyttjar någons tilltro, oerfarenhet eller auktoritetstro för att tömma bankkonton, kapa datorer eller lura till sig andras pengar eller egendom på annat sätt. Nästan ingen åker fast. Det drabbar gång på gång medmänniskor i våra trakter.
I Eskilstuna-fallet har en privat hackare brutit sig in i ett kriminellt nätverk och avlyssnat dess kommunikation. Hackaren har även brutit ett samtal där bedragarna har varit nära att norpa 200 000 kronor från en 80-årig kvinna. Skickligt, uthålligt, kaxigt, modigt. På egen risk.
Bevisen har hackaren sedan lämnat vidare till polisen, samt till Uppdrag Granskning. Med effekten att hackaren själv har blivit polisanmäld för olaga avlyssning.
Även material som har kommit till på ett olagligt sätt kan prövas och användas i en rättsprocess. Annars hade den här sortens ”hacktivism” varit omöjlig eller åtminstone enormt missriktad. Kunskaper och fakta kan ha samlats in på olaglig väg, men ändå komma polisen och därefter rättsprocessen till del. Här ser vi en slags rättvisans gråzon.
Uppgiftslämnaren får garanterat ett mer indirekt tack, men öppet väntar också en smäll på fingrarna. Rättsstaten vill inte och ska inte uppmuntra medborgargarden eller hemmapoliser. Även när syftet kan ses som gott och har förmildrande omständigheter.
För kom ihåg att dataintrång också skapar brottsoffer. Där det inte finns skurkar, bara en privat sfär med rätt att vara privat. Den som bryter mot lag med godhjärtat syfte begår ändå ett brott. Det här dilemmat understryker att vi inte är i vilda västern.
Den godhjärtade hackarens kompetenser kan säkert nyttjas på ett bra sätt, med rätt utgångspunkter och i rätt sfär. Polisens kompetenser och arbete mot bedrägerier både kan och måste vässas. Svåra och komplicerade spaningar måste kunna göras på ett rättssäkert sätt. Lagar kan modifieras och nyanseras. Men den som jobbar med olagliga metoder kan inte göra det inom polisen. Därför bör polis och åklagare fundera länge och noga innan de använder bevis som tagits fram genom olagliga metoder.