"Kina är också ett offer för terrorism", sa Kinas utrikesminister Wang Yi på ett G20-möte i Turkiet, söndagen efter de fruktansvärda våldsdåden i Paris.
Terrorism är dock inte samma sak i Kina som i Europa. Begreppet kompliceras av den kinesiska statens inställning till politiskt oliktänkande och till vissa etniska minoriteter. Risken är stor att Kinas användning av ordet terrorism tyvärr alltför ofta blir ett medel för att rättfärdiga brott mot mänskliga rättigheter. Inte minst riktas slag mot uigurerna i autonoma Xinjiang – eller Östturkestan – i norra Kina.
Samtidigt är de globala nätverken av jihadistisk terrorism ett faktum. Även i Kina finns en sådan terror och dessa dåd har eskalerat på sistone. För tio år sedan dominerade al Qaeda den globala terrorn och då undveks Kina av taktiska skäl. IS – eller Daesh som de egentligen bör kallas – är mer skoningslösa. I mars 2014 attackerades exempelvis civila mål på en järnvägsstation i Kunming i sydöstra Kina. 31 personer dödades och över 140 skadades.
Men när Beijing pekade ut extremister från autonoma Xinjiang i norra Kina som skyldiga till dådet krävdes också försiktighet från Väst. Det är långt ifrån otänkbart att Beijing använder kinesernas oro för att stärka statens makt och sänka minoriteter.
Nu har den kinesiska draken vaknat. Från att ha varit ett isolerat u-land i Öst, har Kinas upplevda terrorhot förmått landet att agera i Mellanöstern och söka stöd från Väst. Kina har bland annat börjat agera medlare i Afghanistan. Men hur ser då den kinesiska regimen på kriget i Syrien?
Hittills har militär inblandning avvisats till förmån för en politisk, fredlig lösning. Samtidigt är Kinas relationer till den syriska regimen viktiga vilket både ökar inflödet av jihadistiska hotbrev och pressen att agera. Dessutom har president Xi Jinping talat mycket om sin vilja att omvandla Kinas ekonomiska makt till en geopolitisk sådan. Det är ett tecken på att Kinas internationella närvaro kommer öka.
Av de fem länder som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd är nu Kina det enda som försvarar en fredlig lösning på Syrienkriget. Kontrasten till de övriga är gränslös. Detta markeras senast av att Storbritanniens parlament den gångna veckan gav David Camerons regering grönt ljus i frågan om flygattacker mot Daesh.
Vi måste kunna skilja mellan terrorism som illegala handlingar som utförs av enskilda individer gentemot civila mål, och allt det som Kina kallar terrorism i syfte att slå mot etniska minoriteter. Men den faktiska terrorismen i Kina har ökat och om Kina är berett att hjälpa till i Syrien, bör även Väst vara beredda att hjälpa Kina – inom rimlighetens gräns.
När terrorhoten i Kina nu eskalerar vill Beijing ha hjälp från Väst. Då kanske också en militär kinesisk involvering i Syrienkriget blir ofrånkomlig. Och från Västs perspektiv kan det vara väldigt värdefullt. Den hårda sanningen är att militärt våld är det enda som kan få ett slut mot de vidriga brott mot mänskligheten som Daesh just nu begår.
Simon Palme