Gång på gång kablas det ut - mindre köttätande är bra för klimatet. Senast i raden är Livsmedelsverkets Miljösmarta matval som lägger till ost på listan över matvaror som det bör dras ned på. Dessa rapporter och riktlinjer brukar ofta vara väldigt enspåriga, med budskapet att allt kött är dåligt.
Livsmedelsverket har dock uppmärksammat det som många bortser från: det är skillnad på kött och kött, ost och ost. Bland annat lyfter man fram de betande djurens positiva effekter på biologisk mångfald, att marker hålls öppna och att djur som äter ekologiskt foder bidrar till en giftfri miljö. Kontentan av detta är: ät mindre kött, men prioritera kött från djur som fötts upp ekologiskt, som påverkat miljö- och klimat minimalt, men samtidigt fört med sig flera positiva nyttor till naturen.
De betande djuren vi människor föder upp för att äta får ofta ta rollen som den stora marodören i klimatfrågan. Men tänk om det är precis tvärtom? Betande djur bidrar med många nyttor, eller ekosystemtjänster, som vi människor inte skulle överleva utan. Ett par exempel är pollinering och bindning av koldioxid i träd och växtrötter. När det gäller det senare finns det ett intressant synsätt som faktiskt hävdar raka motsatsen till den allmänna bild som råder nu. Så kallat holistiskt synsätt utgår i den här frågan från naturens komplexitet och symbiosen mellan stora flockar av betesdjur, gräsmark och rovdjur. Man ser den stora utbredningen av ökenområden i världen som det största hotet mot klimatet och miljön. Ökenutbredningen leder inte bara till karga och trista landskap, den gör även att växter som på denna gigantiska markyta potentiellt skulle kunna binda oerhörda mängder koldioxid, inte har möjlighet att växa.
Varför breder då öknarna ut sig? En möjlig orsak är människans utbredning över världen vilken har minskat antalet vilda betesdjur. Stora hjordar som förr vandrat runt över stora landområden finns inte i dag. Det holistiska arbetssättet har praktiskt visat hur man med hjälp av stora hjordar av betesdjur fått ökenområden att grönska igen, samt fått dess jord att bära vatten; och grönska binder koldioxid i sina rötter. Det handlar om att knyta samman och utnyttja naturens egna mekanismer för överlevnad. Myntet har alltid två sidor. Kor, får och andra idisslare må rapa ut mest metan av våra djurslag, men deras existens är i sig avgörande för vår planets framtid.
När det ska minskas på köttätandet är det alltså inte mängden som är viktigt, det är köttypen. Kött från gris eller kyckling som levt sitt korta liv på ett betonggolv och huvudsakligen ätit besprutad spannmål är således sådant kött som ska väljas bort; till förmån för nöt- och lammkött från djur som bara ätit gräs. De djuren har ett syfte som sträcker sig långt högre än att bara bli en bit kött på din tallrik.
Adam Arnesson