Söndagens Agenda gjorde föga för att övertyga medborgarna om att regeringen har en bärande idé för hur dagens utmaningar ska hanteras, inklusive den långsiktga hanteringen av den moderna migrationen. De lagda budgetförslagen har inte gett några svar.
Vad gör Sverige till ett jämförelsevis rikt land? Vart leder högre skatter och högre bidrag? Gör det att fler vill jobba mer? Gör det att fler företagare vågar mer?
Nej. Nyckeln till Sveriges ekonomiska styrka ligger hos företagen och den privata arbetsmarknaden. Reformutrymme förväxlas alltför ofta med mer pengar ut från staten. När den första frågan egentligen är hur många extra ryggsäckar som det privata näringslivet kan klara av att bära. En klok regering lyssnar på de signaler som sänds.
I söndags meddelade Miljöpartiets språkrör – tillsammans med arbetsmarknadspolitiske talespersonen Marco Venegas – att de bygger broar till näringslivet (DN 8/11). Budskapet paketerades med förslag om rut-avdrag och beredskapsjobb. Fast om MP verkligen hade velat bygga broar hade det varit klokt att visa att partiet hade uppfattat näringslivets önskemål om minskat krångel, om lägre kostnader för att anställa och bättre villkor för eget företagande. För det är i den änden som det andra brofästet finns.
Dagen därpå ropade Folkpartiet efter en stor skattereform, där skatter på inkomst, inte minst värn- och marginalskatt, ska minskas och ersättas av höjd moms på mat och böcker samt skatt på kemikalier och fossildrivna fordon. Näringslivet utlovas sänkt bolagsskatt. Det vore minst lika angeläget att minska skattetrycket på att anställa. Med lägre arbetsgivaravgifter – det som kallas allmän löneavgift – blir tröskeln till första, andra och tredje anställningen helt enkelt lägre och färre kommer att behöva bidrag och åtgärder. Fler kan försörja sig själva, samhället står starkare. Dyrare mat är ett tveksamt svar på de stora samhälleliga utmaningarna, men behovet av en större skattereform ska understrykas. Inte minst för att bekämpa byråkratiskt krångel.
Näringslivets forskningsinstitut Ratio varnar i en debattartikel i Dagens industri (9/11) för att svenskt företagande förlorar i konkurrenskraft. Sverige är ett land med många fördelar för företagandet, men trenden är oroande. Ratio pekar ut områden som höga skatter, centraliserad lönebildning och stela arbetsmarknadslagar som relativt enkla områden att åstadkomma förbättring på. Men det kräver politiskt mod att bygga broar i konstruktiv riktning – och det är alltför sällsynt inom politikområdet företagandets villkor. Likväl är det så att varje konstruktiv skattereform måste ta i just dessa utmaningar.
Ett gott företagandeklimat gynnar inte bara stora aktörer, utan också små och medelstora. Styrkan i näringslivet och den privata arbetsmarknaden är basen för medborgarnas möjligheter att försörja sig. Och det i sin tur är förutsättningen för all offentlig verksamhet.