Kulturen, som får allt större betydelse i människors liv, håller på att armas ut.
I veckan utspelade sig den senaste i raden av många hätska ordväxlingar kulturmän emellan, som tydligen anses vara av allmänt kulturellt värde. Det hela började med att teologen och skribenten Ann Heberlein skrev en text i Sydsvenskan (11/7) där Marcus Birro framställdes som en konservativ gubbe som anser sig ha rätt att döma andra människors tro och livsstil.
Det dröjde inte förrän stormen tog fart och Birro skickade ett svar till Sydsvenskan, som han sen publicerade på sin blogg. Det är synd om Marcus Birro. Men bättre blir det, här kommer en till kulturman in i bilden. Olof Åkerlund, redaktionssekreterare på Sydsvenskans kulturredaktion, blir så provocerad av Birros självömkande svar att han känner sig manad att skriva ett öppet brev där han refuserar Birros text.
Man får även veta att Åkerlund var på väg till konstutställningarna på Wanås när han tog emot Birros text. Här skulle det kunna ta slut, men nej, Birro svarar givetvis, och man får bland annat läsa att Marcus Birro är på väg till Venedig och har skrivit 16 böcker sedan 1992.
Så har helsidor ägnats åt kulturmännens navelskåderi, återigen. Är det kultur? Nej, men det är ett tydligt exempel på hur kulturmännen är på god väg att driva kulturredaktionerna i botten. I takt med de nedskärningar som sker i dagspressen, och hopslagningar där Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad är ett exempel på hur en kulturredaktion kan gå upp i rök. Det är nog med bekymmer utan att substansen helt ska sugas ur kultursidorna.
Kultur blir allt viktigare i våra liv. Vår levnadsstandard ökar, vi får mer fritid och mer pengar att spendera. Arbete åtta till fem är förmodligen inte framtidens melodi, när många arbeten kan automatiseras och utföras av robotar. Människan kommer att behöva utvecklas på andra kulturella plan, och kultur i alla dess former ska vara tillgänglig för alla. Ett tydligt vardagsexempel är matkulturen. Från att ha varit kost som tystar munnen och gör oss mätta, är mat i dag en gastronomisk upplevelse för många, som får ta ett allt större utrymme i våra liv.
Fortsätter vi i kulturmannens invanda spår, som vi så länge har vandrat i, har kulturredaktionerna snart spelat ut sin roll. Kultur måste börja värderas högre. Öppna brev kulturmän emellan är visserligen gratis text som enkelt fyller ut en helsida – och det kanske är rimligt med tanke på tidningsbranschens stora nedskärningar. Kulturmannen borde dock fråga sig vem som egentligen är intresserad av att se så djupt ned i hans egen navel. Det finns en värld utanför kulturmännens snäva murar, som faktiskt intresserar många.