Klassresan börjar i klassrummet – det är en sliten men betydelsefull fras. Trots att Sverige har små inkomstklyftor och ett avgiftsfritt utbildningssystem är föräldrarnas bakgrund lika avgörande för sannolikheten att ett barn studerar vidare här som i USA.
För vänstern är det fortfarande självklart att det är de ekonomiska skillnaderna som skapar klyftor mellan människor. Det är dock snarare en skev fördelning av kunskap och bildning, inte pengar, som gör att människor har olika förutsättningar att ta sig framåt i livet. Vi behöver tala mer om vad kunskap är och hur den ska spridas till fler.
Pengar ger makt, men makt är inte bara pengar. Makt är att kunna förändra sin egen situation och ha möjlighet att påverka samhället i stort. För det krävs kunskap. I Sverige kan en snickare tjäna mer än en akademiker, men den senare kan enklare navigera i det politiska och kulturella samtalet. Akademikern har därmed bättre förutsättningar att nå maktens salonger.
En del av vänstern vill överbygga denna klyfta genom att avskaffa betydelsen av kunskap. Det är varken eftersträvansvärt eller möjligt. Kunskap är makt och människor kommer alltid att föra vidare kunskap. Om samhället inte ser till att alla har möjlighet att bilda sig kommer bara de med rätt bakgrund att kunna skaffa sig nycklarna till maktens korridorer.
Arbetarrörelsen har en stolt bildningstradition. För att få inflytande startade arbetare studiecirklar och började plöja den litteratur som tidigare hade varit förbehållen den akademiska eliten. Plötsligt kunde man tala till makten på maktens språk. Vissa delar av vänstern inser fortfarande vikten av att alla har samma möjlighet att tillgodogöra sig kunskap.
Men så finns det den vänster som ifrågasätter om den etablerade uppfattningen om vad kunskap är. Som de miljöpartister som menar att kunskap bäst upptäcks om läraren coachar barnen att följa sin intuition snarare än att lära ut vad hen vet, eftersom läraren inte kan veta vad som är egentlig kunskap. Filosofiska resonemang om vad som egentligen är kunskap är visserligen intressanta, men kan inte utan vidare omsättas i praktisk politik. Den som inte lär sig att spela maktens spel kan heller inte vinna det.
Socialism har aldrig avskaffat några ekonomiska klyftor. Endast socialister som har förhållit sig till den kapitalistiska ekonomin, alltså socialdemokrater, har kunnat utjämna inkomstskillnader. Man måste förhålla sig likadant till kunskapsklyftor. Kunskapsnormen kan inte avskaffas genom att några få försöker omvärdera etablerad kunskap, utan genom att etablerad kunskap lärs ut och därmed kan värderas av fler. Systemet förändras bäst inifrån.
Kajsa Dovstad
Liberala Nyhetsbyrån