Fyra år efter värnpliktens avskaffande vill många fortfarande ha den tillbaka. Om vi får tro en ny opinionsmätning.
Det finns fördelar med att varje medborgare förväntas göra en militär insats för samhällets försvar. Vapenträning är en god kompetens att ha. Värnplikt skapar en form av samhörighetskänsla. Ingen behöver leta länge för att hitta någon som berättar nostalgiskt om tiden i lumpen, om kamratskap och gemensamma påfrestningar. Inte heller är det en slump av Sifomätningen, som Svenska Dagbladet (25/1) hänvisar till, visar att äldre är mer positiva till värnplikten än yngre. Många minns säkert sin lumpartid och kan skrocka gott åt scener ur exempelvis Lasse Åbergs gamla film Repmånad. Men en återinförd värnplikt är sannolikt varken kostnadseffektiv eller ett lämpligt redskap för att få fram högkompetent modern militärpersonal.
I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att stödet för allmän värnplikt inte verkar vara ökande. En annan undersökning från 2009 gav vid handen att 63 procent ville ha värnplikten kvar. Nu fyra år efter avskaffandet är det alltså närmare hälften som tycker att den ska återinföras, enligt den aktuella Sifomätningen.
Visst är det så att Försvarsmakten ibland skulle vilja ha tillgång till andra individer än just de unga som söker sig dit frivilligt. Förr kunde försvaret välja och vraka bland de pliktskyldiga. Några fick mer avancerad utbildning. Andra försvarade kaserner och sopade golv. Något hårdraget formulerat.
Fast när staten får välja fritt ur årskullarna kommer det också till en kostnad. Individer som annars skulle ha studerat och skaffat sig en värdefull yrkesutbildning på annat håll, kommer ut senare i arbetslivet. Steget till egen försörjning fördröjs med minst ett år.
Det som kan göras, och som fyller ett antal goda syften, är att i stället lägga mer krut på lokala frivilligorganisationer, främst gäller detta hemvärnet. De som vill pröva på soldatlivets utmaningar och känna att de gör en insats för att försvara närområdet bör ha alla chanser att delta. På samma sätt som den som vill pröva om militäryrket är något för egen del, kan söka sig till Försvarsmaktens militärutbildningar.
I samband med att den obligatoriska soldatutbildningen övergavs borde hemvärnet ha fått större resurser, inte mindre. Att ha tillgång till militärtränad kompetens i närområdet är värdefullt på många olika sätt. Hemvärnet gör ofta stor nytta vid andra nödlägen i lokalsamhället än de rent militära. Samövade enheter med god lokalkännedom är särskilt viktiga när det moderna samhällets kommunikations- och försörjningsleder bryter ihop eller kraftigt försvagas.
Oavsett om Sverige har ett värnpliktsförsvar eller en yrkesarmé kommer vi dessutom att förbli beroende av Nato- och EU-samverkan. Ett högkvalitativt modernt försvar behöver så mycket mer än enbart vapentränade medborgare. Olof Jonmyren