Sverige har numera en feministisk regering. Det är onekligen lite oklart varför just denna regering är feministisk och varför den tidigare inte var det samt vad det innebär rent praktiskt, men oavsett. Den nya budgeten har i alla fall gett några svar på vilken politik regeringen tänkte driva som en konsekvens av detta.
Feminismen fick ett eget stycke i texten där regeringen förklarar sina motiv. Inkomstskillnaderna ska minska, stärkta ersättningar och höjda underhållsstöd. Stärkt bemanning inom välfärden. Allt detta är reformer som anses vara främjande för jämlikheten.
En sak är befriande med regeringens feministiska retorik, man erkänner utan större omskrivningar att det handlar om pengar. Den populärvetenskapliga debatten fastnar gärna i symbolpolitik, ordval och verklighetsfrämmande kulturprojekt. Det är inte vad ojämlikhet kommer ner till för individerna, det som spelar roll är den ekonomiska ojämlikheten. Att många kvinnor utsatts för kulturellt tryck att jobba mindre än män till sämre ersättning och att det gett kvinnlig fattigdom. Att kvinnor får höra att de är mer omvårdande och därför arbetar till stor del inom vård och välfärd som fram tills mycket nyligen varit offentliga monopol, med dåliga ersättningar och villkor.
Det som går att invända mot är att högre bidrag som den ultimata lösningen på detta ekonomiska underläge. Som frihetligt sinnad är det inte självklart att det innebär en frihetsreform för en människa att gå från att vara beroende av sin familj ekonomisk till att bli beroende av staten. Staten kan också påverkas av kultur och fördomar och göra kvinnor illa.
Det kan vara en del i stärkt ekonomi för kvinnor att höja vissa bidrag, men än viktigare är att ge dem bättre möjlighet till ekonomisk självständighet. Ett eget arbete, lägre skatter för att behålla mer av lönen. En välfärdssektor som får konkurrens av privata alternativ som kan erbjuda personalen bättre villkor.
Ett slutord från regeringen handlar om att man ska öka anslagen till humaniorautbildningar på universiteten, eftersom kvinnor är i majoritet där. Humanioraämnena har strukturella problem med låg kvalitet, vilket har gjort att många inte får relevanta jobb efter examen. Att regeringen då hellre kastar lite mer pengar på något som fungerar dåligt för kvinnornas skull i stället för att vara ärliga visar att de är fast i en omhändertagande attityd. Det bästa rådet till fler unga kvinnor vore givetvis att de ska sluta bry sig om struntprat om att de inte kan matte, plugga hårt och bli ingenjörer. Där det finns god tillgång på välbetalda jobb som kan ge personlig och ekonomisk frihet.
Hanna Marie Björklund