Växande städer är ett globalt fenomen – och det skapar såväl problem som möjligheter. Starka tillväxtregioner blir allt större befolkningsmässigt och geografiskt. Men allt är inte stad.
Bilden av ett Sverige som rekordsnabbt urbaniseras och en landsbygd som avfolkas i expressfart stämmer inte längre. Efterkrigstidens armada av flyttlass från landet till staden har stagvis ersatts av andra flyttmönster. I dag behöver inte stadens tillväxt vara detsamma som landsbygdens utarmning.
Omflyttningen mellan landsbygd och stora städer var netto 58 000 personer mellan 2000 och 2010, enligt Statistiska centralbyråns tidskrift Välfärd (2/2015). I en debattartikel i DN (15/6) påtalar kulturgeografen Jan Amcoff att den svenska urbaniseringstakten motsvarar ett europeiskt genomsnitt och inte är Europaledande.
Den där kraften som – villigt eller motvilligt – drog landsbygdens barn till städerna försvagas. Vi behöver se på befolkningstillväxt mer som gemensamma band, inte en ständig dragkamp. Många stadsnära miljöer växer och frodas. Sådant som vi kan kalla renodlad landsbygd ser också en befolkningstillväxt. Alla ska inte längre med till stan.
Städerna fortsätter trots det att växa som andel av befolkningen. De många stadsborna får egna barn. Bbefolkningstillväxten sker på egen kraft mer än på andras bekostnad. En stor andel av invandringen går också till storstadsbetongen. Betydligt färre invandrare slår sig ned bland bygator och bygdegårdar. Den svenska integrationsproblematiken är en del av storstädernas växtvärk.
Bostadsköer gör ingen lycklig. Inte heller usla pendlingsförutsättningar. Vi behöver utveckla mer av hållbara städer, där vi kan bo betydligt tätare men också grönare med en minskad belastning på miljö och klimat. Vi behöver våga ifrågasätta strukturproblem som exempelvis skapas av en hårt reglerad bostadsmarknad. Låt oss också fundera över hur vi får ut mer av varje kvadratmeter genom att låta städer växa på höjden. Om den kringliggande landsbygden ökar i attraktivitet är det onödigt att den slukas av en svällande stad.
Det är hög tid att tänka ett steg till, utmana den traditionella urbaniseringsbilden. Sörmland är en av de regioner som förväntas växa delvis som en följd av befolkningstrycket i huvudstadsområdet. Det gäller att inte fastna i att den flyttresan börjar och slutar inom stadsgräns. Den enes centralort är den andres vischa. Alla söker inte samma.
Den stadsnära landsbygden har goda möjligheter att avlasta trycket på storstädernas lägenhetskomplex och dyra villakvarter utan att exploateras till oigenkännlighet. Det ställer förvisso krav på smartare transporter och fler attraktiva boendemiljöer, där exempelvis strandnära eller andra gröna värden kan användas på mer ett konstruktivt sätt än i dag. Allra bäst kombineras det med ett nydanande entreprenörskap och modig landsbygdsutveckling.