Universitets- och högskolestudenter i hela Sverige befinner sig nu på ett välförtjänt sommarlov. Sommarromanser, böcker som inte är viktiga inför nästa tenta och förhoppningsvis intressanta sommarjobb fyller nu många av dygnets timmar. Kanske finns det också tid att någon gång under detta långa sommarlov reflektera över att det faktiskt till och med är lite väl långt. Ta en juriststudent som exempel. För hen kan sommarlovet vara runt tre månader, vilket med alla sommarlov under utbildningen blir upp mot ett helt års uppskjuten examen bara i sommarlov.
Att lyfta frågan om de långa sommarloven för diskussion handlar inte om en attack på sol och bad, utan om en vilja att hitta vägar för en utbildningspolitik som fungerar på dagens arbetsmarknad. Etableringsåldern på den svenska arbetsmarknaden är, enligt bland annat regeringens långtidsutredning, 29 år och en av de absolut högsta i världen.
Det är dels en konsekvens av att svenska studenter påbörjar sina studier senare än i andra länder, men framförallt en konsekvens av att genomströmningstakten i utbildningarna är för låg. Man tar helt enkelt längre tid på sig att genomföra sin utbildning än vad man gör i andra länder. Det här får stora konsekvenser för både individ och samhälle. Individerna får en avsevärt lägre livslön än om de hade slutfört sin utbildning på planerad tid och för samhället innebär det kostnader i form av minskad tillväxt och lägre skatteintäkter.
Anledningarna till den långsamma studietakten är flera. Exempelvis är lönsamheten av en högre utbildning i Sverige förhållandevis låg i jämförelse med andra länder vilket gör att värdet av att slutföra sin utbildning i rätt tid blir alltför lågt. Brister i socialförsäkringssystemen och i utbildningarnas kvalitet gör också att studenter skjuter upp eller avbryter sina studier. Men även de långa sommaruppehållen behöver ses över.
Tid för återhämtning och reflektion är självklart viktigt även för studenter, men det finns ingen som med trovärdighet kan hävda att just studenter behöver mångdubbelt mer återhämtning än byggnadsarbetare och sjuksköterskor. Något som skulle kunna göra studietiden effektivare är bland annat ökade möjligheter till relevanta sommarkurser, men även förändrade terminssystem. Men det viktigaste är inte att idag lyfta fram exakt lösning på problemet, det viktigaste är att våga erkänna att det här är ett problem.
Universitetslärarfacket har tidigare varit tveksamt till stora förändringar av terminssystemet med hänvisning till att möjligheten för lärarna att forska kan försämras. Att ha bra förutsättningar för forskning är viktigt. Att dessa förutsättningar skulle försvinna med en effektivare studietid för studenterna är omöjligt. Att effektivisera studietiden skulle vara värdefullt både för de enskilda individerna och för samhället som helhet. Att lyfta diskussionen om sommarlovets längd borde man därmed kunna göra utan att riskera att solen går i moln på den svenska debatthimlen.
Hannes Hervieu
förbundsordförande Centerstudenter