Begreppet livslångt lärande, kapaciteten för var människa att lära under hela livstiden i alla miljöer, har blivit allt viktigare i den föränderliga värld vi lever i. Var man som individ än befinner sig ska möjlighet till utbildning finnas och det är samhällets ansvar att se till att så är fallet. Men är det verkligen möjligt för alla?
Livslångt lärande har inte bara sitt syfte i att förnya kompetens inom olika områden som utvecklats, vilket kan vara nödvändigt i en befintlig yrkessituation. Byte av karriär är relevant både på grund av den föränderliga arbetsmarknaden men också för viljan av att prova något nytt. Självförverkligande är en drivkraft för den moderna människan, det känner de flesta som studerat marknadsföring och sett Maslows behovspyramid till – något som kan uppnås genom utbildning. Här blir uppdelningen väldigt tydlig; det livslånga lärandet ska vara tillgängligt för resursstarka personer som vill lära mest för lärandets skull, men också för de som måste höja sin kompetens för att få ett jobb. Det kan till exempel gälla personer med bristande grundkunskaper eller långtidsarbetslösa.
När vi ser tillbaka på vad livslångt lärande varit är det ofta något som fångats upp av folkrörelser, medborgarsammanslutningar eller statliga inrättningar. Från sekelskiftet 1899-1900 och fram till 1900-talets mitt, då en stor del av Sveriges befolkning jobbade inom jordbruket, kunde det handla om att lära sig nya odlingsmetoder och att köra traktor. Behovet övergick sedan till utbildning inom industrin då effektiviteten inom jordbruket ökade samtidigt som lönsamheten minskade.
I dag är situationen en annan. Folkrörelser och medborgerliga organisationer har tappat mark i det moderna samhället. Synen på vad som är godtagbar kunskap är mångtydig, inte minst inom den akademiska världen. Alternativen begränsas därför ofta till reguljära utbildningar vid universitet under dagtid, som är svåra att genomföra mitt i ett pågående yrkesliv. Möjligheten att söka studiemedel är också begränsad för högre åldersgrupper. Det finns ett flertal hinder som borde sänkas eller tas bort i framtiden. Kunskap som tillgodogjorts på egna initiativ, genom arbetslivserfarenhet och via alternativa vägar bör även kunna värderas för att specialanpassa olika utbildningar.
För att knyta samman referensen till bondeyrket: från att det räckt med att kunna odla något, måste en bonde idag behärska kunskap inom marknadsföring, företagsledning, kommunikation med mera. Med tanke på det senaste seklets ökade kunskapsomsättning och globalisering av marknaden kan vi anta att krav på kompetens kommer att mångdubblas – inom alla områden. Tillgängligheten till livslångt lärande kommer att vara avgörande för att bemöta det behovet.
Adam Arnesson