I helgen avslutas årets Pridevecka med traditionsenligt tåg genom Stockholm. Trots att det numera finns en rad hedervärda och viktiga lokala initiativ, som Eskilstunas eget Pride, är den nu pågående veckan fortfarande den viktigaste, även för tillresta Sörmlänningar, genom sin storlek och sin förmåga att samla människor från hela landet.
Denna Pridevecka är dock långt ifrån den enda som i år riskerar att få problem med bråk och trakasserier i leden, och då talar vi inte bara om risken att utsättas för detta från högerextrema och andra klassiska homofober. De senaste åren har nämligen även hatet från vänster börjat drabba Priderörelsen på allvar.
Expressen hade under Prideveckan ett granskande reportage om den så kallade anti-fascistiska rörelsen, vilket snarare är en rent anti-demokratisk sådan, och deras attacker mot Pridedeltagare som är fel. Poliser, myndighetspersoner och alla som röstar på ett parti som inte är socialistiskt står i skottgluggen för deras förföljelser och ordningsmakten och volontärerna på Pridefestivaler runt om i landet vågar inte gripa våldsverkare av rädsla för upptrappning av våld.
Detta är egentligen inget nytt, de svart-rosa är precis samma skrot och korn som fascisterna. Man bestämmer sig för en viss grupp människor, liberaler, bisexuella, och utser dessa till måltavlor, och verkar sedan för att denna grupp inte ska få finnas på en viss arena. Homosexuella utestängs från religiösa sammanhang, borgerliga tillåts inte vara en del av Pride. De som försöker stå upp för sin rätt att vara sig själva och röra sig på alla arenor utsätts för trakasserier, hot och våld. Inget nytt under solen, samma förföljelse som HBTQ-personer lidit under i alla år. Däremot är det särskilt förolämpande när det kommer från en grupp som påstår sig vara så moraliskt överlägsna andra. En moralisk överlägsenhet som tydligen tar sig uttryck i att skriva dödshot till barnfamiljer.
Detta är tyvärr fullt i led med den granskning som Svenska Dagbladet gjorde tidigare i sommar av Vänsterpartiets partibidrag till våldsbejakande kommunistiska partier i andra länder. Fler hundra tusen har getts bort till grupper som förespråkar våld. Samt de hyllningar som vi kunnat läsa efter den gamla kommunistiska partiledaren CH Hermanssons bortgång.
Allt detta bidrar till bilden av ständigt ursäktande med det svarta blocket sprunget ur socialismen och kommunismen och deras brott mot mänskligheten och de demokratiska värderingarna. Det är ytterst beklagligt att detta problem nu även börjar drabba Pride och HBTQ-rörelsen, som om man som grupp inte lidit nog av förföljelse. Kanske är det dags för ett nytt slagord, i årets parad; we are here, we are liberal, we are queer, get used to it!
Hanna Marie Björklund