"Sorry about the mess here in Sweden". Så skriver Sverigedemokraterna i sin nya kampanj på engelska, som vänder sig till utländska turister i Stockholms innerstad.
Det finns mycket att säga om kampanjen. Men allra värst är ordvalet "the mess" – "röran", som Sverigedemokraterna enligt reklamen arbetar på att få bort. Genom att bara skriva om en röra har partiet lyckats undvika att peka ut någon särskild grupp, men samtidigt avslöjat en vidrig syn på utsatta människor.
Med sitt ordval har partiet åter visat upp den inhumana människosyn som genomsyrar dess politik. Ungefär som när Jimmie Åkesson härom veckan poserade på bild tillsammans med det gamla vikingabandet Ultima Thule, som bland annat sponsrats av den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt.
På senare tid har tiggare ofta börjat diskuteras från en helt verklighetsfrånvänd vinkel: som om tiggarens bedjande om pengar vore ett problem framförallt för den som behöver se tiggarna lida.
Empati är besvärligt. Det kan vara jobbigt att behöva ta in att verkligheten ser så eländig ut för många människor; att de tigger istället för att arbeta eller studera, som du själv gör. Men det elände du själv känner är knappast större än lidandet hos den som tvingas att tigga. Vi kan försöka ge oss an att, som SD uttrycker det, "städa upp röran" från våra gator, men det kommer aldrig att minska de tiggandes utsatthet.
Och Sverigedemokraterna är tyvärr inte ensamma i Europa om att se utsatta, otrygga människor som en röra. Dagens Nyheters huvudledare från i går tar upp hur David Cameron kallar flyktingar för "svärmar" (4/8). Språkbruket säger någonting om tongångarna i debatten. Liksom en psykolog inte rimligtvis kan känna en stark empati inför alla sina patienter, utan blir tvungen att stänga av sin empatiska funktion, tycks det som om många européer har stängt av sin empati för de romska tiggarna som blivit en del av vardagen.
De utländska turister som läser Sverigedemokraternas kampanjbudskap borde, om några, kunna se igenom påståendet att det är just Sverige som skulle vara en "röra". Romska tiggare kommer till länder runtom i hela Europa – Sverige är inte unikt här. Om vi ska lösa problemen krävs gemensamma lösningar över nationsgränserna för att hjälpa alla dessa människor, inte populistiska partier som vill sopa över utsatta människor till sina grannländer.
Att tala om volymer i invandringsfrågan, om hur många som "får plats", har på något sätt börjat antas vara normen; så som frågan "borde" diskuteras, om vi ska vara "realistiska". Men vore det då inte mer realistiskt att ta en titt på de utsattas situation, och göra den bättre? Om vi inte gör det utan fastnar i empatilöst sifferkalkulerande riskerar vi att bli frånkopplade verkligheten på riktigt.