En ytterst polariserad amerikansk presidentvalskampanj, kanske den mest smutsiga i mannaminne, närmar sig ett avgörande. Hillary Clinton, med all den erfarenhet och barlast som fyra presidentperioder med en demokrat som president (1994-2000 och 2008-2016), ser enligt opinionsmätningarna ut att ha en liten fördel gentemot republikanen Donald Trump, vars politiska person är den sannolikt mest märkliga som nått så pass långt i modern amerikansk politik.
Valet, där något fler än hälften av de röstberättigade lär delta, avgörs inte enbart av hur många röster som läggs. Elektorsförfarandet, där segraren i varje stat tilldelas ett visst antal röster, gör att utfallet i enskilda delstater gör stor skillnad. En kandidat kan få flest röster, men ändå förlora presidentposten.
Det gäller att vinna rätt stater. En av dessa är Nevada, staten där skatterna är låga och skyskraporna höga. Vid rouletteborden och de enarmade banditernas casinon i Las Vegas och Reno sätts stora förhoppningar dagligen på spel, ibland på utfallet av en enda snurr, ett enda drag, ett enda kort. Det är alltid lätt att förlora.
Nevada har sex elektorsröster, inte många men potentiellt avgörande. Donald Trump måste mer eller mindre vinna här för att kunna bli president, i en stat där Barack Obama har vunnit två gånger i rad. Det är också där som Trumps grovt generaliserande retorik kan ha gjort honom ytterst allvarlig skada. Hans budskap om att göra Amerika bäst igen har gärna tagit avstamp i grovt misstänkliggörande av invandrare med latinamerikanskt ursprung. Vid sidan av det rent mänskligt motbjudande i detta, är det också ett märkligt strategiskt vägval, Att vinna värdekonservativa röster i dessa växande befolkningsgrupper borde vara republikansk framtidsstrategi 1 A. I stället har Trump måhända redan fått sin mur. Formad av röstberättigade amerikaner med latinamerikanskt ursprung, som i dagarna stått i långa köer för att få förtidsrösta (Politco 6/11).
Hillary Clinton å sin sida har inte vunnit särskilt många nya väljare på egen hand den senaste tiden, hennes kandidatur är gråare och svagare än företrädaren Obamas. Delvis beror det på hennes väl uppmärksammade svagheter – med de senaste dagarnas FBI-turbulens kring hennes epost-hantering under tiden som utrikesminister som försvårande omständighet. Men delvis beror det också på att Trump inte är en Mitt Romney eller en John McCain, något helt annat än en gedigen republikan. Det gör det svårare bedöma opinionsmätningarna. Benägenheten att rösta för en grovhuggen populist med auktoritära och främlingsfientliga drag, brukar vara större än intresset för att öppet erkänna detta.
Natten till onsdag bestämmer de amerikanska väljarna vilken kandidat som ger landet bäst odds för att stå starkare i övermorgon. Insatserna är gjorda, oddsen satta. Hjulet spinner, kulan snurrar. Det amerikanska folket kan välja att sprida riskerna med en kandidat som har en stor erfarenhet av att företräda USA:s intressen – eller satsa allt de har på nollan.