Rapporterna om läget i vårt land har varit tämligen samstämmiga det senaste året. Det finns utmaningar, men det går trots allt bra för Sverige. Vi har haft en stark tillväxt för att vara ett land i Europa, och arbetslösheten sjunker.
Därför är det många analytiker som förvånas över den senaste undersökningen från SOM-institutet och Göteborgs universitet som visar att svenskarna ser deppigt på framtiden. Rekordmånga, 58 procent av befolkningen, anser att landet är på väg åt fel håll. Samtidigt säger 19 procent att de tror att Sverige är ett sämre land att leva i om fem år. Hur kommer det sig att vi ser denna pessimism när det gått ovanligt bra för oss rent ekonomiskt?
Det här är även en global trend. Världen har egentligen aldrig varit bättre än i dag. Fattigdomen har minskat rekordmycket, färre människor än någonsin svälter. Ändå märker vi av och oroas av motsatta strömningar. Populister vill avskaffa frihandelsavtal, bygga murar, stänga gränser och införa tullar. Västvärlden verkar drabbats av kollektiv frossa. Kanske är det inte längre vår arbetskraft och våra företag som är högst värderade i dag på samma sätt som många vant sig vid att det brukar vara. Detta verkar skämma slag på väst. Trots att vi i årtionden sagt att vi vill och ska skänka pengar till fattiga länder för att dessa ska få det bättre verkar vi nu bli livrädda för dessa när de faktiskt har nått dit.
Det här är det verkligt bekymmersamma, att vi inte verkar kunna klara av en omvärld som får det bättre utan att själva bli rädda för att tappa våra privilegier. Det ger en sorglig bild av vårt kollektiva medvetande.
Ja, det kan mycket väl vara så att Sverige och andra västländer inte automatiskt kommer att vara bäst på allt längre. Men att fler människor får det bättre är i långa loppet positivt, även om det innebär att vissa maktstrukturer utmanas. Däremot är utvecklingen också en uppmaning till oss om att fortsätta förbättra oss. Sverige kommer att utmanas och behöver därför vara konkurrenskraftigt. Locka talanger, utveckla de bästa företagen, jobba hårdare och bli bättre. Det är den gemensamma berättelse vi borde bygga tillsammans.
Tyvärr verkar regeringen inte alls vara med på den linjen. Politiken man för med höjda marginalskatter i höstbudgeten, inga förändrade skatter kring personaloptioner för entreprenörer och oviljan att ta tag i systemfelen på arbetsmarknaden ökar inte vår produktivitet. Vi måste vara bättre än så och mer konstruktiva. För resten av världen är snart ikapp och då är det bättre att agera än att gnälla.
Hanna Marie Björklund