Ledare: Bra med meddelarskydd – men ingen garant mot brister

Regeringens förslag på meddelarskydd för anställda i välfärdsföretag som larmar om missförhållanden är bra. Samtidigt är det ingen garant mot brister.

Ledare2016-09-06 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Personer som arbetar i offentlig sektor omfattas av ett meddelarskydd som skyddar dem från repressalier om de larmar om missförhållanden i verksamheten. Arbetsgivare är också förbjudna att göra efterforskningar om vem som är ansvarig när sådana uppgifter läcker ut. Att personal vågar larma om problem är viktigt för snabbt kunna komma till rätta med missförhållanden och förhindra att personer far illa.

De som är anställda i privata företag omfattas inte av samma skydd som offentligt anställda, utan får inte lämna ut information om företagets verksamhet till allmänheten. Det är bra att vi har ett skydd av företagshemligheter, men när det kommer till privata välfärdsföretag slår det fel. För att komma till rätta med problemet har regeringen föreslagit att utöka meddelarskyddet för anställda i offentlig sektor till att även omfatta anställda i privata företag som arbetar med offentligt finansierad vård, skola eller omsorg. Förslaget ligger nu hos lagrådet och kommer träda i kraft 1 juli 2017 om det godkänns av riksdagen.

Förslaget är välkommet. Privata och offentliga aktörer bör ha så lika villkor som möjligt. Anställda i privata välfärdsbolag arbetar också på skattebetalarnas uppdrag och har därmed sin skyldighet främst mot eleven eller patienten de möter, inte sin arbetsgivare. Att även läkare i privat vård eller lärare på friskolor ska kunna larma när personer far illa eller riktlinjer inte följs borde vara en självklarhet.

Ett meddelarskydd är samtidigt inget vaccin mot missförhållanden. Senaste året har ett antal skandaler briserat på offentliga sjukhus, inte minst på Karolinska Sjukhuset i Solna där Thoraxkliniken brutit mot de medicinska riktlinjerna och gett patienter fel operationer. Trots att de anställda omfattas av meddelarskydd har informationen inte kommit ut, och läkare har inte vågat gå ut med namn i rädsla för repressalier. Att anställda kan larma är viktigt, men det är minst lika viktigt att larmen tas på allvar.

Bristfälliga verksamheter förekommer hos både offentliga och privata aktörer. Det är också där regeringen bör lägga sitt fokus, inte på vinster eller ägandeform. Därför är det positivt att regeringen nu lägger ett förslag som faktiskt riktar in sig på innehållet i privat välfärd, i stället för att som allt för ofta angripa framgångsrika verksamheter.

Utökat meddelarskydd skapar likvärdiga villkor för privata och offentliga aktörer och gör att problem i privat välfärd snabbare kan åtgärdas. Om regeringen syfte faktiskt är att förebygga verksamhet som inte lever upp till kraven borde de samtidigt fundera på varför meddelarskyddet inte verkar fungera i den offentliga drivna välfärden.

Isak Trygg Kupersmidt