Mycket pekar på att det går bra för den svenska arbetsmarknaden, i en undersökning av Företagarna är "svårighet att rekrytera" det största tillväxthindret. I annan av Almega säger 37 procent av företagen att de tackar nej till uppdrag för att de inte har tillräckligt mycket personal. Arbetslösheten i Sverige för en viss grupp ligger på 4,7 procent, lika lågt som i USA och i princip jämviktsarbetslöshet. Men kodordet här är just, "för en viss grupp". Denna grupp är människor födda i Sverige med utbildning. Ser vi till gruppen utrikes födda ligger deras arbetslöshet på runt tjugo procent. Ett enormt slöseri och en alarmerande bild av uppdelningen av svensk arbetsmarknad.
De människor som kommer till Sverige och som i dag måste vänta i snitt sju år på att få ett första jobb. Det är givetvis inte så att alla dessa bara sitter och rullar tummarna under hela den tiden. De flesta vill jobba och aktivera sig och behöver pengarna. Med andra ord, många jobbar redan med de "enkla jobb" politiker gärna talar om, men de gör det svart.
Det finns en etablerad svart arbetsmarknad där man får tillfälliga uppdrag i slutna Facebookgrupper och genom kontakter. En ny rapport från Timbro på området ger en bild av denna oreglerade marknad och hur den har förändrats, exempelvis har lönerna där sjunkit på grund av att utbudet av arbetskraft ökat efter förra årets stora flyktingmottagande.
Samtidigt som många nyanlända söker sig till sådana parallella arbetsmarknader ska staten ta sitt ansvar för att få folk i jobb. Detta görs på olika sätt och två av dem är lönesubventioner samt Arbetsförmedlingens insatser med utbildningar, validering av tidigare erfarenhet och snabbspår. Ingen av dessa har än så länge varit särskilt framgångsrika. Av de 63 000 nyanlända som skrivits in i den nya etableringsreformen har bara nio procent fått jobb inom ramen för de kraftigt subventionerade anställningsformerna instegsjobb och nystartsjobb. Delar av verksamheten på Arbetsförmedlingen, som att tillhandahålla utbildningar och validera betyg, står just nu helt still på grund av att man inte har upphandlat tjänster i tid.
Det är verkligen skamligt. En grupp människor har mångdubbelt högre arbetslöshet än marknaden i övrigt. De är hänvisade till svarta jobb med stora risker och inga rättigheter. Samtidigt har staten slarvat bort sitt ansvar att tillhandahålla rätt tjänster och inte heller lyckats komma någon vart med andra anställningsformer. Människor lider samtidigt som vi inte lyckas hitta lösningar som fungerar.
Vi behöver drastiskt tänka nytt och tänka om, kring hur vi skapar helt nya vita jobb, och hur vi får fram utbildningar som ger resultat.
Hanna Marie Björklund