Det amerikanska valet är tre veckor bort och debatten på plats är intensiv. Igår onsdag ägde den tredje och sista tv-debatten rum, många hoppades inför denna på mer sakfrågor men det finns lite som tyder på att den önskningen kommer uppfyllas. Istället har personfrågorna rasat hårdare än någonsin i medierna den senaste veckan.
Sedan det nu kända klippet med Trump kom ut, där han för elva år sedan vid inspelningen av en tv-serie skröt om hur han gjorde närmanden mot kvinnor, har detta varit ett stort samtalsämne. Flera kvinnor har trätt fram och berättat om hur de varit utsatta för sådana närmande, något Trump själv högljutt förnekat. Bland annat genom att påpeka att de inte är "snygga nog" att utsättas för tafsande. Personligen har han i stället fokuserat på att tala allt mer om en riggad valprocess, där han och hans kampanj anklagar medierna för att favorisera Clinton. Trump går även steget längre genom påståenden om att röstlängder och röstkontor ska vara manipulerade. Det är oerhört allvarliga anklagelser i en demokrati och även republikaner som jobbar med frågan har invänt mot retoriken och sagt åt Trump att respektera den demokratiska processen. Samtidigt har dessa tämligen grundlösa anklagelser fått alla tv-nyheter att sitta och diskutera denna ickefråga i stället för att belysa exempelvis kandidaternas ekonomiska politik.
Under måndagen gav även Melania Trump, Trumps hustru, sin första stora intervju. För en svensk känns den typen av fokus på en politikers partner ganska märklig, men rollen som "first wife" är en viktig politisk roll i USA. Hon fick även hon främst svara på frågor om Trumps kvinnosyn, om hennes egna modellbilder och om anklagelserna om riggad valrörelse, inte om vettiga sakfrågor.
Väljarna verkar mätta på den här typen av debatt, många uttrycker förakt inför en hysterisk och farsartad valrörelse och ber om mer konkreta svar på landets utmaningar. Frågan är hur det ska uppnås när kandidaternas personangrepp bemöts av media och tillåts ta upp tid istället för att ignoreras till förmån för viktigare saker.
Inför debatten leder Clinton även om det är långt ifrån avgjort. Många tror och hoppas på att de kommande fyra åren kommer bli något av ett status quo. För kongressen ser ut att kunna bli republikansk, vilket skulle balansera Clinton. Det skulle innebära att inga större förändringar kommer gå igenom de närmaste åren, vilket många ändå ser som den bästa möjliga utvägen ur denna märkliga valrörelse. Det säger dock något om vad populistiska kampanjer gör med ett land. De kapar det offentliga samtalet med strunt och blockerar viktigare sakfrågor och lämnar väljarna med ett best-case-scenario av fyra år av låsningar.
Hanna Marie Björklund
PÅ PLATS I USA