SCB:s stora väljarundersökning för november visar att ingen lever på gamla meriter, särskilt inte Alliansen. Svårast är det för Moderaterna. Att partiledningen har haft detta på känn har märkts i de senaste utspelen. Partiledaren Anna Kinberg Batra har oväntat hårt markerat avstånd till såväl Fredrik Reinfeldt som den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet under regeringsåren.
Enbart Centerpartiet har en positiv trend av de fyra Allianspartierna. Redan före valet fanns en starkare ton inom Centerleden. Kalla det en Annie Lööf- eller mer tydlig politik-effekt. Just nu ser vi de starkaste siffrorna för partiet i SCB:s mätningar på 10 år. Det är ingen slump, utan en följd av Lööfs ledarskap och en noga hållen politisk linje.
Samtidigt kan det tyckas märkligt att Socialdemokraterna klarar sig bättre än det största oppositionspartiet – med en uppenbart svag statsminister, symbolpolitik med få resultat och ett samarbetsparti, Miljöpartiet, i svårartad själsvånda. Endast Vänsterpartiet ler och plockar väljare från S och MP:s rödare kanter. Mätningen är alltså inget styrkebesked för svensk vänster. Dagens oppositionspartier, inklusive Sverigedemokraterna, har 55,4 procents stöd i väljarkåren.
Problemet är att Allianspartierna inte alls lyckas lyfta med oppositionsvindarna. Den stora vinnaren på de rödgröna märkligheterna i Rosenbad är Sverigedemokraterna. I första hand är det moderater och socialdemokrater som har vänt sig till SD. Moderaterna har den näst hårdaste asylpolitiken i riksdagen. Ändå vinner inte M tillbaka väljare. Anna Kinberg Batras ledarskap lyfter inte.
Kort sagt: Väljarna kommer inte tillbaka till Alliansen bara för att regeringen 2006–2014 var bättre för Sverige än den som nu sitter. Allianspartierna måste leverera gemensamma besked som möter framtidens behov. Här finns att ta av. Regeringen höjer skatter samtidigt som statens centrala verksamheter fortsätter att visa stora kvalitetsbrister. Här finns krisen inom Polisen och regeringens handfallenhet inför detta. Här finns Arbetsförmedlingen som till och med regeringen är missnöjd med. Och inte minst finns här ett försvar, militärt och civilt, som är alldeles för svagt rustat inför dagens hot. Verklig trygghet är inte stora bidrag och högt skattetryck. Det handlar om att staten ska visa sig rustad för sina kärnuppgifter. Här finns utrymme att agera i stället för att reagera.
Utöver detta finns området integration, fler i arbete, lägre bidragskostnader. Men där ser Alliansen inte samordnad ut, åtminstone inte ännu.
Annie Lööf kan fortsätta att lyfta Centerpartiet ytterligare några steg, med en tydlighet och ett ledarskap som inger förtroende i fler miljöer än de egna partivännernas. Men så länge Allianspartierna tillsammans inte utstrålar lika god handlingskraft och uppdaterat ledarskap blir det svårt att vinna val.