Hela Sverige lider av en stor bostadsbrist. Boverket räknar med att det behövs mer än en halv miljon bostäder för att hålla bostadsmarknaden i balans, och även om byggtakten har ökat så är det mycket som saknas för att nå hela vägen. Redan förra året hade alla kommuner i Sörmland bostadsbrist, och i år är bostadsbristen ännu värre – trots att det byggs mer. I hela landet är det 255 av 290 kommuner som säger att de har brist på bostäder.
Det finns förstås många orsaker till bostadsbristen. Skatter, hyresregleringar och långa överklagningsprocesser gör rörligheten sämre och nybyggnationen långsammare. Men ett av de största problemen på bostadsmarknaden är bristen på mark. Det låter konstigt att ett så stort och glesbefolkat land som Sverige skulle ha markbrist som ett av sina stora hinder för utveckling och tillväxt. Men precis så är det. Enorma ytor skyddas av exceptionellt hårda regler för strandskydd, riksintressen, kommunala naturreservat och andra liknande begränsningar i vad man får göra med marken.
Strandskyddet innebär att man i princip inte får bygga någonting inom 300 meter från en sjö, ett vattendrag eller ett dike. Man kan få dispens i viss utsträckning, men i praktiken innebär det att områden som hade kunnat bli attraktiv stadsbebyggelse, fritidshus nära sjöar eller permanenta bostäder på landsbygden, aldrig får bebyggas.
De kommunala naturreservaten kan man lätt tro handlar om naturvärden. Men det är kommuner som själva instiftar dem utan att det behövs någon prövning av vilka naturvärden som finns där. Trots att kommunen kan skapa naturreservat själva kan de däremot inte dra tillbaka dem, utan en förändring i ett befintligt naturreservat måste prövas av länsstyrelsen. Grönområden som en gång fyllt en viktig funktion men inte längre är lika viktigt, kan ändå inte dras tillbaka av de som instiftade det.
Sist men inte minst har vi riksintressena. De ska vara till för att skydda mark som är extra skyddsvärd. Men nästan hälften av all mark i Sverige klassas som riksintresse. Det betyder att man inte får bygga där – och det är inte möjligt att vare sig överklaga riksintressen eller att väga andra värden, som bostadsbyggande, mot dem. Och utöver reglerna säger lagen att man ska värna både jordbruksmark och skogsmark, samt att stora områden som inte redan har exploaterats inte heller ska exploateras – även om marken inte har några särskilda värden.
Det är självklart bra att skydda viss mark. Man kan inte bygga överallt, och vissa värden är verkligen värda att bevara. Men förra året konstaterade ekonomen Jesper Ahlgren i en kort rapport för Timbro att mängden mark som man inte får bygga på har ökat drastiskt de senaste femton åren. Det gör att bostadsbristen kommer bli ännu svårare att få bukt med än vad den redan är.
Det här måste man vända på. Om bostadsbristen i Sörmland och i hela Sverige ska kunna lösas, då måste det finnas plats att bygga nytt. Att ha så hårt begränsande strandskydd, naturreservat, riksintressen och mycket annat, är helt enkelt inte hållbart.
Caspian Rehbinder