Under året har vi kunnat läsa om ett flertal fall med personer som utvisats från Sverige på märkliga grunder. Det handlar om arbetskraftsinvandrare med efterfrågade yrken som dataprogrammerare och tekniker, med fasta jobb och arbetsgivare som behöver dem och vill ha dem kvar. Trots detta har de kastats ut. Det var Syed från Bangladesh som fick sitt jobb på ett valutaväxlingskontor via Linkedin och inte via Arbetsförmedlingen och därför bedömdes jobbet inte riktigt utlyst, vilket var ett krav för att få fortsatt tillstånd. Sirajul Islam som jobbat och bott i Sverige flera år och som blev handplockad av sin arbetsgivare som utvisades efter en tjänstledighet för en resa hem till familjen.
Det finns, tyvärr, fler exempel. Personer som bidrar till samhället och fyller viktiga funktioner utvisas ändå på grund av märkliga regler och teknikaliteter. Vi har skrivit om dessa problem tidigare här på ledarsidan och de är onekligen exempel på fall som upprör många just på grund av att de är så uppenbart onödiga. Lidande som skapas för enskilda utan mening eller syfte. Så gott som alla kan vara överens om att det är negativt att dessa fall fortsätter dyka upp.
Men nyligen kom ett glädjande besked från Centerpartiet, som har varit med och kämpat mot den nuvarande lagstiftningen. Regeringen har initierat en utredning av just arbetskraftsinvandringen för att "minska missbruk". Det kan i sig absolut vara en nödvändig sak att hålla koll på, men uppenbarligen är det lika mycket staten som måste kontrolleras för deras hantering av reglerna. Inför denna utredning har nu Alliansen lyft frågan i ett utskott om att även låta utredningen se över hur arbetskraftsinvandringen kan förbättras för att undvika onödiga utvisningar. Alla partier har ställt sig bakom initiativet och det ska nu upp till regeringen.
Det är skönt att se att politiken kan nå resultat och dessutom ovanligt snabba sådana. Den enda konflikt som egentligen kan finnas kvar i frågan är den mellan socialdemokratin och fackförbunden. De senare vill fortfarande ha kvar sin makt över vilka som ska få komma till Sverige och jobba här och inte. Makt över vilka arbetsrättsliga villkor som ska gälla.
Men även de mest småsinta fackligt engagerade kan inte förneka att det är idiotiskt om en omtyckt medarbetare på ett IT-konsultbolag tvingas ur landet på grund av att han eller hon har sökt sitt jobb på fel sätt. Vi borde alltså alla kunna vara någorlunda överens och då borde vi rimligen kunna få till en ändring av lagen fort. Det är bra för det behövs. Vi behöver få ett slut på dessa historier om gränslös byråkratisk dumhet.
Hanna Marie Björklund