I onsdags publicerade företagsledaren Peje Emilsson ett debattinlägg i Dagens Industri om regeringens välfärdsutredning som leds av Ilmar Reepalu. Emilsson visar i denna på ett föredömligt pedagogiskt sätt vad problemet med förslaget är. Att det ytterst innebär en oerhörd osäkerhetsfaktor för alla välfärdsföretag och därmed hela välfärdssystemet. För alla de företag som får vardagen att fungera när det offentliga misslyckas med sitt uppdrag.
Omfattningen av detta hot är dock svårt att förmedla. Många medborgare tycker sju procent i vinst låter ganska bra, medan Emilsson visar att det nuvarande förslaget snarare innebär en marginal på 0,2 procent. Det är omöjligt för något företag att leva på i längden. Att försöka förklara risken med detta innebär att förklara skillnaden på "vinstmarginal" och "vinst på operativt kapital" för allmänheten. Det låter sig inte göras så enkelt.
På onsdagen röstade riksdagen dessutom ned regeringens förslag till nya regler för offentlig upphandling. Det handlade om nya sociala krav på sådant som semester och lönenivåer som regeringen ville sätta via myndigheter för alla företag som vill delta i upphandlingar. Alliansen och Sverigedemokraterna röstade emot, något som förstås har gjort regeringen arg. Därför är det många debattinlägg ute just nu från regeringen och dess vänners håll om "slaveri" och dylikt, allt i ett mycket högt tonläge.
"Högern vill stoppa rättvisa villkor" är ungefär lika enkelt som att ropa att "kapitalisterna suger ut våra skattepengar" i välfärdsfrågan. Det är effektiva slagord och vänstern drar sig därför inte för att använda en sådan retorik. Att som svar försöka förklara att problemet med regeringens förslag på ny lag om upphandling är att den förflyttar delar av den svenska modellen från parterna till myndigheter, att den är svårtolkad och kommer att öka den administrativa bördan, att den inte går ihop med EU-rätten och kan bryta mot andra lagar som offentlighetsprincip och upphovsrätt... Ni hör själva, det är inga lätta slogans som snabbt säljer lösnummer i en tid av allt mer klickjagande.
Ytterst handlar detta om hur de här frågorna kan komma att påverka synen på äganderätt och företagande i ett större perspektiv. Det är rimligt att vi har en mer reglerad process när det handlar om offentlig konsumtion, men som debatten går nu riskerar de populistiska slagorden att spridas.
Vilka fler företag ska inte ha rätt att sätta sina egna villkor? Vilka fler branscher gör "övervinster"? Det må vara en svår pedagogisk utmaning att stå upp för principer och erkänna att en situation är komplicerad, men det måste göras. Den populistiska retoriken kommer inte att gynna Sverige om den tillåts vinna mark.
Hanna Marie Björklund