När ett företag som Ericsson levererar svarta rubriker som igår, är det inte svårt att se hur neddragningar påverkar samhället. Regeringens motdrag för att få nya jobb i privat sektor övertygar inte. Näringsminister Mikael Damberg (S) tvingades i går ut i rampljuset för att svara på hur effekterna av Ericssons neddragningar kan mildras. Verktygslådan är milt sagt begränsad.
Tiden där statsminister Stefan Löfven glatt talade om möjligheterna med en nyindustrialisering känns avlägsen. Visionerna om hur grön teknik ska stärka Sveriges framtida konkurrenskraft verkar ha förpassats till än mer mörka vrår. En hyfsat god konjunktur har gjort betydligt mer för jobben än de rödgröna ministrarna i Rosenbad.
Vi ser en utveckling där de enkla jobben blir färre. Några jobb försvinner för att de helt enkelt inte behövs, andra för att de i företagens ögon kostar för mycket. Det skapar vissa bekymmer. När en växande andel människor med ingen eller begränsad utbildning hamnar utanför arbetsmarknaden ökar också trycket på samhällsekonomin. Detta kan inte ansvarskännande politiker blunda för.
Vi ser en tudelning på arbetsmarknaden som försvagar samhället. Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda ökar, precis som mellan låg- och högutbildade, i fråga om arbetslöshet. Den utvecklingen är ohållbar.
Regeringen har inte ökat drivkrafterna på den privata marknaden att anställa och inte tyckt att det har varit viktigt. I stället har den gjort det dyrare att anställa unga. Förutsättningarna att rekrytera spetskompetens har också försämrats.
De fyra Allianspartierna har – var för sig – presenterat sina alternativ för att få fler i arbete. I går kom Centerpartiets skuggbudget. Där läggs fokus tydligt på att bryta tudelningen av arbetsmarknaden. För att finansiera sina satsningar väljer Centern bland annat att höja effektiviseringskraven för bland annat myndigheternas hyreskostnader. Arbetsförmedlingen måste reformeras från grunden. Precis som regeringen vill C hämta in ytterligare intäkter via en ny kemikalieskatt. Tyvärr förblir det oklart hur den skatten faktiskt ska bidra till att de skadliga kemikalierna blir färre och produkterna handfast bättre, inte bara svårare för handeln att få sälja.
I gengäld är Centerns förslag för att stärka utvecklingen på arbetsmarknaden tydligt. Fler behöver ha ett jobb att gå till, färre måste vara i behov av bidrag. Därför krävs lägre skattekostnader för att ha anställda. Rot- och Rut-avdragen måste förstärkas. Det gynnar såväl företagandet som antalet arbetstillfällen. Marginalskatterna behöver sänkas, tvärtemot vad regeringen vill, om svensk arbetsmarknad ska vara attraktiv även för arbetstagare med hög spetskompetens. Värt att notera är också att kravet på lägre ingångslöner för att sänka trösklarna till nya jobb numera framförs som en uppmaning till arbetsmarknadens parter, inte ett politiskt beslut.