Varje år könsstympas fler än två miljoner flickor mellan fyra och elva år unga. De faller offer för en grym och makaber sedvänja med flera tusen års historia. Traditioner är inte alltid något nostalgiframkallande. Övergreppet är sedan många år olagligt i Sverige, det är också olagligt för den är bosatt i Sverige att utsättas för könsstympning i utlandet.
För många som drabbas väntar ett livslångt lidande, fysiskt såväl som känslomässigt. Kvinnans sexualliv blir också ofta mycket smärtsamt och svårt.
Enligt Socialstyrelsens beräkningar riskerar 38000 kvinnor ha genomgått någon form av könsstympning innan de kom till landet. 7000 av dessa är flickor under 18 år. Siffrorna utgör en bedömning, inte antalet bevisade fall.
Ett annat återkommande problem är oron för att minderåriga flickor förs ur landet för att giftas bort, nästan uteslutande följden av beslut tagna av andra än ungdomen själv. Ett äktenskap framtvingat av föräldrar, släktingar eller klan – allt är lika oacceptabelt. Tiderna då bruden tingades bort som ett led i egendomsutbyte mellan gårdar, skrån eller ätter är sedan länge historia.
Ändå är det så att ett antal unga flickor – och ett mindre antal unga män – från Sverige gifts bort som minderåriga, utan att ha egen beslutsmakt i frågan, varje år. 2009 visade studien Gift mot sin vilja att närmare 70 000 ungdomar i Sverige kände oro över att inte få välja vem de skulle gifta sig med.
Barnäktenskap och könsstympning av flickor är olika uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck. Att komma till rätta med den typen av övergrepp mot minderåriga, där barn förvägras vara barn och uppväxande unga berövas rätten att forma sitt liv, bestämma över sin kropp, sin sexualitet och reproduktion med mera, måste vara högprioriterat. Det öppna rättighetsburna samhället har en skyldighet att markera mot traditioner där släkt, klan och ätt utövar förtryck utifrån en minst sagt skruvad bild av familjens heder.
Centerpartiet föreslår att lagen om barn- och tvångsäktenskap ska kompletteras med en möjlighet att utfärda utreseförbud, med fängelse som påföljd. Förslaget hämtar sin inspiration från Storbritannien, som har en liknande lagstiftning. Lagen ska ge myndigheter bättre makt och möjligheter att snabbt agera för att förhindra att ett barn förs ur landet för att giftas bort eller könsstympas. Varje ärende ska hanteras skyndsamt.
Det låter konstruktivt. Samtidigt finns det förstås skäl att varna för att det är svårt att ta beslut utifrån bedömd risk och undvika godtycke. För att få domstolsstöd för ett så pass skarpt intrång i rörelsefriheten lär beviskraven behöva vara högt ställda.
Förslaget fick ett hyfsat positivt svar från jämställdhetsminister Åsa Regnér (S). Det är klokt agerat. Kampen mot hedersbrott och könsstympning borde inte känna parti- eller blockgränser. Varje barn som räddas från dylika övergrepp är en seger för den personliga friheten – och för mänskligheten.