Via framgångsrika sociala medier som Facebook och mäktiga sökmotorer som Google är det möjligt att föra fram i princip vad som helst och påstå att utgör faktiska händelser. Läsaren och lyssnaren får efter egen förmåga försöka bedöma om innehållet kan bekräftas. Särskilt utsatt är läsaren för sådant som bekräftar eller förstärker de egna uppfattningarna.
Det har gått så långt att Facebook har börjat fundera på hur företaget kan märka omstridda, tveksamma eller falska nyheter. Allt för att hjälpa kunderna att läsa mer kritiskt. I en läsvärd och utförlig artikel i Aftonbladet benar journalisten Peter Kadhammar i frågan om hur falska nyheter och digitala lögnspridare kan påverka det nutida samhället. Svaret blir: mer än vi anar. Effekterna kan bli omfattande. Mikael Tofvesson, chef för enheten för omvärld och beredskap på MSB, formulerar det som att vi måste "återta demokratin" (Aftonbladet 18/12).
Den tyska justitieministern Heiko Maas (S) hotar de stora digitala jättarna med hårdare lagstiftning, för att komma till tals med förtal och "illvilligt skvaller" (SVT 18/12). Den svenska kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) har lyft liknande tankar (Expressen 1/12). Det låter handfast, men är ofta olämpligt att utöka statens makt via censur.
Ett mer lämpligt motmedel är medborgarna själva. Vi är alla de mottagare som avgör om skräp och dynga sprids vidare. Den mest effektiva formen av falska nyheter sprids via godtrogna individer, som ställer sig bakom innehållet, ofta i tron att det är sant. Därifrån blir steget kort till hat, hot och lynchmobb.
Även om de mer flagranta fallen får störst uppmärksamhet när de avslöjas, är det de mer listiga sätten att sprida det påhittade som gör långsiktig skada. Där falska nyheter blandas med faktiska, för att så tvivel och/eller förstärka motsättningar, blir informationskrigföringen ofta framgångsrik.
Det främsta försvaret är kunskaper och källkritik, en skepsis och vaksamhet inför oklara källor och en öppenhet att ta hjälp av andra för att syna desinformation och avslöja det lögnaktiga. Demokratin bygger på att medborgarna är någorlunda insatta. Här har etablerade medier som tidningar, radio och tv möjlighet att spela en central roll, inte minst dagstidningar där den tydliga märkningen av vad som är åsiktsmaterial är något att värdesätta. Det journalistiska arbetssättet är inte felfritt, men ofta ett utmärkt verktyg för att identifiera osanningar.
I sammanhanget har Sverige även en annan resurs: folkbildning. Folkhögskolor och studieförbund som ABF, Medborgarskolan och Vuxenskolan har länge fyllt en viktig samhällsfunktion – bildning och utbildning via föreningsliv och arbetsplatser. Det har bidragit till att utveckla det livslånga lärandet, bortom högskolor och heltidsstudier. Det finns skäl att fundera över hur dessa krafter kan stärka medborgarnas motståndskraft mot nutida sagor, myter och konspirationsteorier.