Summan av människors vidskeplighet är förmodligen rätt konstant, som tur är har dock hela mänsklighetens samlade kunskap om världen genom åren blivit betydligt bättre. Som samhälle vet vi i dag att vi blir sjuka av sådant som bakterier och virus och inte av gudarnas förbannelser. Vi kan bygga motorer och datorer och behöver inte kämpa oss fram utan uppvärmda hem. Som kollektiv har vi höjt vår levnadsstandard och vår livskvalitet tack vare vetenskap och bildning. Som individer riskerar vi fortfarande att falla för vidskeplighet, lögner och förenklingar. Därför är det så viktigt att våra samlade kunskaper som samhälle ska styra oss, inte enskildas nycker.
För visst blir man deprimerad när man läser i sociala medier hur många tror att cancer är ett nytt fenomen som uppstått på grund av vår "onaturliga livsstil" och nedslående att höra vid fikabordet hur många som tror på att det är farligt att borsta tänderna med fluortandkräm. Att privatpersoner ignorerar expertråd och beprövad kunskap är dock ytterst inget vi kan styra över politiskt. Det måste regleras genom fungerande utbildning och social kontroll.
Det som är farligt och som vi måste reagera på är det ständiga hotet av att okunskap tar sig in i våra offentliga system och betalas av våra skattepengar. När enskilda individers ogrundade tyckande får påverka beslut som gäller det allmänt ägda och finansierade. Då kan vi inte sitta tysta av artighetsskäl som vi ibland gör vid middagsbordet när vi inte vill skapa dålig stämning utan måste säga ifrån.
Det finns flera exempel nyligen på den här typen av problematik. När sjukhus och vårdcentraler elsanerar för att någon i ledningen har bestämt sig att gå denna vanföreställning till mötes. Elallergi finns inte och givetvis ska inga offentliga aktörer låtsas som det heller. Förskolor har på eget initiativ börjat rensa ut föremål av plast eftersom de gått på snacket om att detta alltid är giftigt. Vem tar ansvar för högre kostnader och fler skador när små barn får sin mjölk i glas som de har sönder i stället för plastmuggar? Varför har inte fler på svenska myndigheter reagerat när man har bjudit in föreläsare för dyra pengar för att göra påståenden utan gediget vetenskapligt underlag? Som nu senast när Skatteverket fick kritik för att ha haft utbildning i "genusfotografi".
Vidskeplighet är en ständig risk, varför det är så viktigt att alla beslut som gäller gemensamma medel grundas på solid vetenskaplig grund. Det gäller även i det lilla och vardagliga. Det är okej att en förskollärare tror på trams, men inte att hen börjar styra sin skolas budget utifrån detta. Vi behöver uppenbarligen en uppsträckning när det kommer till hur vi grundar beslut om offentlig styrning.
Hanna Marie Björklund