Allt sedan tillträdet för drygt ett år sedan har Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor sökt efter sin och sitt partis roll i det politiska landskapet. Den nya KD-linjen gick mot ett hårdare tonläge och inte minst betydligt skarpare markeringar inom migrationspolitiken än vad partiet tidigare hade stått för. De opinionsmässiga effekterna av detta har visat sig vara mycket begränsade.
Partiledningen har, krasst sagt, fått ägna mer tid åt att förklara hur de ser på Sverigedemokraternas roll än sin egen. Delvis beror det på partiledarens svajiga uttalanden och delvis på att flyktingfrågan har överskuggat det mesta i ett drygt års tid.
Det fanns ett onekligen utrymme i ytan mellan Sverigedemokraterna och de två blocken. Det uppstod som en följd av Allianspartiernas samförstånd med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Det utrymmet är i dag minimalt, övertäckt av de två största partierna. Kampen om att vara hårdast av de hårda blev stenhård. Ebba Busch Thor försökte med allt från tiggeriförbud till tältläger vid gränsen för flyktingar. Det gick så långt att till och med förre partiledaren Alf Svensson harklade sig besvärat över de nya prioriteringarna.
Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna valde att ränna åt samma håll – förbi KD. För ett litet parti blir det svårt att synas när de stora partierna också går på om "andrum" och flyktingpaus, om återvändande och avvisningar. Och när Liberalerna dessutom passade på att göra sig till det parti som återkommande kräver mest pengar till försvaret försvann ännu ett utrymme för det hårdare KD.
KD har tillsammans med Moderaterna återkommande förts fram som en tänkbar dörr in i den politiska värmen för SD – länge utan att möta särskilt aggressivt motstånd från KD-ledningen. Ebba Busch Thor talar nu om ett outtröttligt flörtande från SD-ledarens sida, men det verkar vara en frostig situation för tillfället och hennes avståndsmarkeringar är skarpare än tidigare. Kanske har Kristdemokraterna insett att det är Allianssamverkan som ger partiet sin starkaste vardagspolitiska relevans och bäst möjlighet till stödröster.
I senaste budgetdebatten valde partiets företrädare Jacob Forssmed att tala om tillit och trygghet, framtidstro och förtroende. Kristdemokraternas skuggbudget för 2017 kommer med en klart minskad tonvikt på asylfrågor. Flyktingfrågan är förvisso mindre laddad än tidigare, men det är också ett nytt tonläge. Den svenska kristdemokratins mer sociala ambitioner, de mer mjuka frågorna, får tydligare fokus. Det är åter till en uttalad omsorg om familjen, till vårdnadsbidrag och välfärd med valfrihet och en medkänsla för människor i utsatthet och ensamhet.
Det påminner om det som Busch Thors företrädare Göran Hägglund gärna talade om. Sannolikt är det också där lejonparten av partiets kärnväljare känner sig hemma. Även om det betyder fortsatt lindansande runt fyraprocentsspärren.