Östsvenska handelskammaren och Företagarna i Nyköping och Oxelösund går samman och lanserar #röstaförSörmland – där de söker allmänhetens stöd för en folkomröstning om den av regeringen föreslagna Svealandsregionen. I Nyköping och Oxelösund har Allianspartierna redan sagt nej. Inte heller de rödgröna i Nyköping är bubblande entusiastiska. Tvärtom, det svar som lämnats är varken ett ja eller nej, mer en lista över problem. Fast eftersom det inte är ett glasklart nej kan regeringen läsa det som ett ja.
Med en bred parlamentarisk förankring har Trosa och Gnesta kommuner däremot förkastat storregionen. Båda har ju alternativet att söka sig till Stockholmsregionen. Denna möjlighet finns inte för resten av östra Sörmland. För då kräver hela Mälardalen att få gå samma väg.
Den nya storregionen Svealand bygger på tanken att det ska vara två miljoner invånare per ny region. Detta har fått företräde framför geografiska såväl som etablerade arbetsmarknadsmässiga samband. Som utgångsmall har sjukvårdsregionernas nuvarande organisation och samarbeten fått råda. Det är för tunt.
De regionala sambanden brister redan inom Sörmland. Argumenten för att dra upp nutida gränser i Sörmland mot såväl Stockholm som Östergötland är ytterst svaga. Att döma av debatten hittills är det många i Nyköping och Oxelösund som ser en framtid där de två kommunerna blir en ensam udde i den stora nya regionen. Trots östra Sörmlands goda förutsättningar i övrigt.
Om initiativtagarna till en folkomröstning ska lyckas måste de få fler allierade som aktivt arbetar för samma mål. Även om det inte skulle nå ända fram ska också understrykas att en riksdagsmajoritet har krävt att en förändring måste vara förankrad med medborgarinflytande.
En regionreform är nödvändig, men inte utan utförliga svar på hur, med vilka och på vilket sätt. Skattenivån verkar bli oacceptabelt hög. Är planen att "effektivisera" genom att stänga flera mindre sjukhus? Vilka statliga uppdrag ska föras över till regionerna? Det här handlar också om hur fusionerna av respektive landstings ekonomier – inte minst skulder – ska gå till. Det handlar om hur arbetsmarknads-, arbetspendlings- och näringslivsfrågor ska få relevant utrymme när storregionerna är allt annat än bildade efter den logiken. Liknande frågetecken finns för hur statens närvaro ska vara organiserad utifrån nuvarande residensstäder. Med mera.
Övriga fem landsting har redan sagt ja. Sörmland är sist ut. På tisdag kommer landstingsfullmäktige att besluta om sitt svar. Där står det och väger.
Köp inte grisen i säcken. Ett klokt agerande vore att enas om ett krav på förlängd process till 2023 från regeringen, med skarpa villkorade följdfrågor. En sådan majoritet är inom räckhåll i Landstinget Sörmland – för de partier som har ryggrad nog att våga. Det här kan inte vara något som smusslas med som en bisats till ett underdånigt ja tack. För då lyssnar ingen.