Närmast varje natt brinner det bilar i Malmö. Samma fenomen, har i veckan drabbat Sörmland, först Vingåker och häromnatten även Valla. Det varken kan eller bör vi rycka på axlarna åt.
I Malmö är det hittills färre bilar som har brunnit än vad som var fallet i fjol. Likväl är det över 50 fall bara de senaste två veckorna. Oftast misstänks bränderna vara anlagda. Problemen drabbar ofta utsatta områden, där invånarna är lite mer fattiga, lite oftare arbetslösa och bidragsberoende än på andra håll.
Den här brottsligheten slår både mot de drabbade individerna och det kitt av förtroende, respekt och tillit som binder människor samman i ett öppet samhälle. Ju värre problemen blir desto större blir förödelsen i materiella termer och i samhälleliga. Där bilarna brinner regerar kriminaliteten.
Johan Forssell (M), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, gick i taket häromdagen efter att ha läst om bilbränderna i Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad. Han anser att det finns politiska krafter som försöker urskulda och ursäkta kriminellt beteende. "De allra flesta som har tråkigt eller är rastlösa löser inte sin tristess och rastlöshet genom att bränna grannens bil" skriver han ilsket (Nyheter 24, 11/8). Det är varker ungdomssynder eller busstreck. För alla som inte tycker att egendom är stöld är det här en kriminalitet att ta på stort allvar.
I Sydsvenskan/HD (9/8) står också att läsa att forskningen i fråga om bilbränder anser att dåden är kopplade mer till kriminalitet än till någon form av aktivism. Bilbränder förekommer i områden där det ofta finns annan brottslighet. De som bränner bilar begår ofta även andra brott.
Det finns ingen anledning för försöka förmildra problemen med egendomsbrott. Samhällets syn på förstörelse av andra människors tillhörigheter bör snarare skärpas. Även den som äger en bil i ett område med jämförelsevis fattiga hushåll ska våga lämna den på en parkering över natten. Rätten till fredad egendom ska vara densamma oavsett vilket bostadsområde vi talar om.
Jämförelsevis fattiga miljöer med svagt civilsamhälle blir lätta att utnyttja för destruktiva krafter. Upprustning av nedgångna gamla miljonprogramsmiljöer såväl som nattvandringar och ökad polisiär närvaro kan vara rimliga motåtgärder. Polisen behöver i sin tur ha rätt resurser och befogenheter, där finns mycket att göra. Uppdraget är inte bara att försöka ställa skyldiga till svars, utan också arbeta förebyggande mot kriminella gäng och organiserad brottslighet.
Demokratiska rättssamhällen bygger på en bred samsyn mellan medborgarna om vilka lagar, normer och regler som får styra våra vardagliga möten. Samt hur brott mot detta ska hanteras. Vid sidan av rätten till fysisk trygghet och integritet, är just skyddet av och respekten för allt det som är någon annans – privat eller offentlig egendom – kärnan i det som formar ett välfungerande samhälle. Faller det ena, föröds det andra.