Moderatledaren Anna Kinberg Batras utsträckta hand för en överenskommelse om spelreglerna för skattefinansierade välfärdstjänster är klok. Delvis för att debatten om vinst i välfärden inte leder till något konstruktivt utan mest ett evigt gyttjebrottande. Delvis också för att engagerade och seriösa företag och företagare inom sjukvård, skola och omsorg förtjänar långsiktigt stabila spelregler.
Oavsett ägarstruktur, oavsett driftsform är det rimligt att bedöma utfallet av satsade skattemedel utifrån kvaliteten på tjänsten som levereras – samt hög kostnadseffektivitet. Skolbarn ska få en gedigen, kunskapsfokuserad utbildning. Den som behöver en operation ska få professionell vård utan ständiga vårdköer. Den som ges rätt till hemtjänst ska ha det värdiga stöd i hemmet som man betalar för. Även när det är kommunen eller landstinget själv som driver verksamheten.
Detta borde ha varit utgångspunkten för all diskussion om vad vi får för skattepengarna i vård, skola och omsorg. I stället har det ältats i en högljudd debatt om välfärdsföretags möjligheter att göra vinst. Så blir det med politik ibland. Sakinnehållet går förlorat. Som ett tydligt bevis på detta har regeringen släpat runt på en utredning som trots massiv och förödande kritik, inte minst från dess egna experter, har fortsatt att lalla på i sin egen lilla värld.
Under tiden har vardagen tagit över. Den privatdrivna delen inom välfärdssektorn växer. I fjol köpte kommuner och landsting för närmare 110 miljarder kronor från fristående utförare, enligt tidningen Dagens Samhälle. 95 miljarder av dessa gick till privata företag, resten till så kallade idéburna utförare. Köerna är långa till friskolorna. Privatdrivna vårdcentraler rankas ofta mycket högt. Omsorgsbolagen tar ett allt större ansvar för äldreomsorgen.
Moderaternas förslag till kompromiss om regelverk tål att tröskas igenom. Sans och måtta måste avgöra och en expansiv byråkratisk kontrollapparat behöver kraftfullt motverkas.
För Socialdemokraterna och Miljöpartiet är detta en väg ur den återvändsgränd där Vänsterpartiet redan har parkerat. I stället kan ett möjligt konstruktivt samförstånd över blockgränsen skönjas. Det som regeringen så ofta har påstått sig vilja se. Till och med LO svarade någorlunda seriöst när Kinberg Batra höjde rösten för en kompromiss.
Retoriken om otäcka företag må skrämma några väljare, men försvårar utvecklingen av framtidens välfärdstjänster. Att stå för en linje som syftar till att knäcka populära skolor, stänga professionella vårdcentraler och trygghetsskapande omsorgsföretag, kommer över tid att förlora allt fler sympatisörer. En bred kompromiss kan lyfta frågan bort från dagordningen för käbbel, samtidigt som det ger förutsägbarhet till flera branscher. Det är ju inte driftsformen, utan kvaliteten som gör välfärden.