Den så kallade Reepalu-utredningens analys är sedan länge söndersmulad, till och med av de egna experterna. Den som vill driva igenom vinsttak för företag i välfärdssektorn gör det fullt medveten om att syftet inte är att förbättra vare sig sjukvård, skola eller äldreomsorg. Syftet är att lägga ned eller kraftigt försvaga välfungerande små och stora företag inom dessa områden. Detta skadar välfärdssamhället som helhet.
Förbudsivern bygger på tesen om att företag gör överskott för att de är giriga. Att kvaliteten på verksamheten underordnas en ständig glufs-glufs-mentalitet av rovdrift. Den som inte tror på socialistiska sagor gör klokast i att lyssna på de röster som ser låg kvalitet som ett större problem än att företag gör vinster.
Det sägs att regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har tagit sig an detta för att Vänsterpartiet kräver det. Inte enbart, MP må mest titta på blommorna i fönstret, men S stödtrupper sliter för att vrida fram ideologiska stridsmedel ur vinstfrågan.
Den gamla ofantliga sektorn med allt i offentlig regi skrotades på goda grunder. Den kunde inte möta individuella förutsättningar på ett kostnadseffektivt sätt. Politiker är helt enkelt sämre verksamhetsvisionärer, svagare innovatörer och stelare arbetsgivare än företagare. Ett vinsttak, där staten bestämmer vilken avkastning privatägda företag ska ha på satsade medel, är inte rimligt i en välfungerande liberal ekonomi.
Detta fick också kalla handen av de fyra Allianspartierna samma dag som utredningen presenterades (DN 8/11). De kunde ha valt att sitta still, men välkomnade i stället blocköverskridande lösningar. Att garantera en effektiv användning av skattemedel är att sätta hårda och tydliga krav på vilka tjänster som ska levereras. Med kvalitetsmått och skarpa kontrollfunktioner kan de främsta farhågorna som mer sansade vinstkritiker lyfter hanteras – som öppenhet och meddelarfrihet. Utan företagarfientlighet.
Regeringen har visat begränsat intresse för en blocköverskridande samsyn. Det ökade nog ändå i måndags när Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt ställde ultimatum (DN 7/11). Om inte regeringen levererar enligt den politiska planen på vinstförbud (eller nästintill) så vill inte V stödja S+MP längre.
Det finns en tydlig riksdagsmajoritet mot Reepalu-utredningen. Alliansen och SD röstar nej. Regeringen bör inte slösa skattemedel på en proposition som aldrig kan gå igenom. Mer sannolikt är att frågan medvetet fördröjs till bortom nästa val, av ren partiegoism. Då kan Socialdemokraterna ha det som klassisk plakatpolitik i en valrörelse som på förhand annars ser väldigt jobbig ut. Vänsterpartiet kan tjura men fortsätta förhandla.
Allra bäst för Sverige, förstås, vore om ett mer konkret samtal över blockgränsen kunde komma till stånd. Höjda kvalitetskrav och effektiva kontrollfunktioner för de välfärdstjänster som betalas med skattemedel, oavsett utförare, gynnar välfärden.