Sveriges kommuner erbjuder varje år sommarjobb till landets unga. Vanliga uppgifter är att rensa rabatter, hjälpa till på ålderdomshem eller klippa gräsmattor. I år har flera kommuner utökat sitt erbjudande. I Göteborg kan man sommarjobba som låtskrivare, i Uppsala finns möjligheten att jobba som dansare och i Umeå som sommarjournalist. Den kommun som gått längst är antagligen Stockholms stad där ett antal ungdomar sommarjobbar med att undersöka sina rättigheter ur ett feministiskt och antirasistiskt perspektiv.
Uppsala kommun motiverar sina sommarjobb med att man vill visa för unga att det även går att arbeta som kulturarbetare. Som om att de inte redan visste det. De kreativa branscherna svämmar över av människor och det kan knappast anses okänt för unga att det finns professionella artister och dansare.
Det är antagligen inte heller något sammanträffande att alla ovanstående kommuner har en socialdemokrat som styr kommunen. I grunden handlar det nämligen om synen på arbete som något en rättighet någon ska försörja en med.
Samtidigt som de betalar ungdomar för utföra påhittade uppgifter vänder man sig emot skapandet av enkla jobb. Genom att skapa höga trösklar till arbetsmarknaden, både genom höga löner och hårda regleringar har man hindrat framväxten av vad som skulle kunna bli ett första jobb för många.
Nyligen skrev Land.se om Cia Söderman som försökt öppna ett sommarcafé på gården där hon bor (13/7). Cia är 12 år och får därför inte driva kafféverksamhet längre än 20 dagar enligt svensk lag. Lagen bakades också upp av statsminister Stefan Löfven (S) som i ett brev till henne försvarade den med att barn ska gå i skolan och inte jobba. Den typen av stelbent lagstiftning säger mycket om synen på arbete och företagsamhet hos de som skriver våra lagar. Å ena sidan har vi stela regler som hindrar ungas entreprenörskap, å andra sidan betalar kommunen samma personer för att utföra jobb som ingen efterfrågar.
Det finns en lång socialdemokratisk tradition av arbetsmarknadsåtgärder där människor gömts undan i tveksamma projekt. Det har handlat om allt ifrån påhittade praktikplatser, till fler högskoleplatser på utbildningar som inte leder till jobb eller förtidspensionering av arbetslösa. Att betala unga för att spela gitarr eller dansa är en bara ett påhitt i ett långt led av offentligt finansierade låtsasjobb.
Precis som Arbetsförmedlingens utbildningar inte hjälper människor tillbaka i arbete, kommer ett sommarjobb som handlar om ens rättigheter inte hjälpa någon att komma in på arbetsmarknaden. I stället för att gömma problemen borde socialdemokrater, både i regering och kommunstyrelser, fundera på hur vi skapar fler första jobb på riktigt. Sänkt skatt och färre regler vore en bra början.
Isak Trygg Kupersmidt