Det finns en bred partipolitisk enighet i Nyköpings kommunfullmäktige om att den nära och hållbara matproduktionen, ställd under höga miljö- och djurskyddskrav, är värdefull. Kostpolicyn som kommunen har, ställer bland annat krav på mer säsongsanpassade råvaror och att 50 procent av mat och dryck ska vara ekologiskt producerad. Maten på äldreboenden, i skolor och inom vården ska inte bara smaka bra, utan även bli till på ett bra sätt.
Intresset för sörmländsk och all nära matproduktion har på senaste decenniet blivit betydligt starkare och bredare än tidigare. Delvis är detta effekterna av politiska initiativ – som Matlandet Sverige – men delvis också som en följd av ökande medvetenhet i konsumentleden.
Den mat som köps in med skattemedel bör följa de lagar och regler som gäller för de lokala jordbruken. Detta är en central faktor. Inte för att Sverige automatiskt är bäst, utan för att kraven på maten är högt satta av ett flertal goda skäl. Råvaror som har producerats enligt de krav för hälsa, miljö och djurskydd som lagen ställer ska också hamna på tallriken i skolan och på äldreboendet. Smärre undantag från detta kan vara sådant där det helt enkelt inte går att finna likvärdiga produkter.
Där goda ambitioner riskerar att motverka varandra tål detta att sättas under lupp. I den nuvarande kostpolicyn finns ett mål att garantera 50 procent ekologiskt odlade produkter. Samtidigt finns många konventionella jordbruk som gör värdefulla insatser för att minimera miljöpåverkan och garantera djurskydd. När de fyra gruppledarna för Alliansen i Nyköping i måndags (SN 6/9) lyfte fram den sidan av den nära matproduktionen i ett gemensamt utspel, har de en tydlig poäng.
Säg att hälften av råvarorna i maten till förskolebarnen är ekologiska – inte omöjligt att mjölken står för en stor andel. Om den andra hälften av kostnadsskäl köps från billigast möjliga utan hänsyn till kraven i svensk lagstiftning, är det då en rimlig upphandlingseffekt? Här har kommunen något att bita i.
Den lokala livsmedelsproduktionen har även höga värden sett ur andra perspektiv. För jobben, men också sett till att samhället i kris- och orostider måste stå så robust och stabilt som möjligt. Matförsörjningens infrastruktur är sårbar. Det går snabbt vid en kris att tömma såväl mataffärer som mellanlager. Nära till mat ingår i vårt behov av självförsörjning.
Det finns ingen anledning för ansvarskännande politiker att bara acceptera att näraliggande matproduktion slås ut. Trygghet, säkerhet, tillförlitlighet och ja, även ett engagemang för livet utanför stadsplanerade miljöer, spelar roll.
Där lokal jordbruksproduktion tvingas lägga ned på grund av att lagar och regler snedvrider konkurrensen gentemot andra producenter. Där landskapsvård, hållbarhetsarbete och miljöhänsyn väger för lätt. Där är det inte bara en motgång för det lokala näringslivet, utan också för samhället i stort.