En av de främsta trenderna i världen just nu är urbaniseringen. Vid 2050 beräknas en majoritet av världens befolkning bo i städer. Sverige är redan ett av världens mest urbaniserade länder, vilket ligger i linje med den globala trenden. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att landsbygd eller mindre orter som sådana kommer försvinna, istället handlar det om möjligheten att skapa framgångsrika satelliter till de områden där tillväxten är hög. Genom att exempelvis möjliggöra fungerande pendling. Vår omfattande asylinvandring de senast åren har inte gjort denna trend mindre aktuell. Många av de nya svenskar som nu ska slussas ut från asylboenden och till egna bostäder kommer söka sig mot tätorter, för att leva nära släkt och vänner och för att arbetsintegrationen går lättare i områden med stor arbetsmarknad.
Det stora problemet just nu är att en stor del av den svenska politiken är utformad på ett sådant sätt att den direkt motverkar denna samhällstrend. Världen och medborgarna tycks vara på väg åt ett håll, medan vårt politiska system just nu gör allt det kan för att jobba emot det. Det skapar problem med flaskhalsar och icke-fungerande områden.
Den svenska bostadsmarknadens totala haveri är ett exempel på detta. Den motverkar det faktum att många människor behöver flytta till vissa orter. Det försvårar integration och ger makthavare en ursäkt att inte ta ansvar i flyktingfrågan. Katrineholm är en av de orter i Sörmland där politikerna tidigare skyllt på just bristen på bostäder som anledning att inte ta emot nyanlända. Något som i så fall borde gälla även för andra inflyttande nya invånare, vilket i sin tur borde vara ett stort orosmoment.
Politiken har under de senaste åren försökt hitta på en ny nödlösning i form av modulbostäder. Snabba och billiga att bygga och montera. Men problemen hopar sig även här, många har varnat för nya socialt utsatta områden. I Stockholmsområdet pågår just nu en konflikt kring en stor upphandling av moduler, där en svensk firma överklagat att ett ryskt bolag vunnit budet genom att dumpa priserna till nästan hälften, där det dessutom finns frågetecken kring politisk risk.
Mönstret upprepar sig om och om igen i historien, när vi inte tillåter en fri marknad skapar vi märkliga incitament, flaskhalsar, svarta parallella marknader, risker och onödiga kostnader. Sörmlands goda position i förhållande till Stockholm kommer göra att bostadsbristen bara kommer fortsätta öka även här och vi lär se fler skandaler kring sådant som modulbostäder. Urbaniseringen går i längden inte att bromsa med dålig politik, men den kan definitivt orsaka onödig skada på vägen.
Hanna Marie Björklund