Nya uppgifter har åter läckt ut från den pågående välfärdsutredningen och handlar denna gång om att utredaren kommer att föreslå ett vinsttak på sju procent plus statslåneräntan. Detta ska inte sammanblandas med vinstmarginaler utan handlar om avkastning på investerat kapital. En sådan gräns skulle innebära en vinstmarginal på 2,2 procent. Det är en mycket låg gräns och som jämförelse är det samma nivå som ett café. Inte direkt någon fet buffert om man exempelvis behöver göra större investeringar.
Det finns många problem med diskussionen om välfärdsvinster, framför allt för att den blir så teknisk och långt ifrån hur vanliga människor förstår och tänker på välfärdstjänsternas funktion i vardagen. Hur många vet exempelvis skillnaden mellan vinstmarginal och "avkastning av kapital"? Vem orkar sätta sig in i hur företag planerar och arrangerar sina utgifter? Och framförallt, hur många tänker på kopplingen mellan om välfärdsföretag får göra si eller så mycket i vinst och huruvida den förskola som jag gillar att mina barn går på kan fortsätta ha öppet?
Alla som vill försvara marknadsekonomin och företagens rätt att göra vinst har i detta en enorm utmaning. Många medborgare hänger inte med i de tekniska svängarna på hur vinstmarginal och investeringar och innovation hänger ihop. För många är det också en tydlig skillnad på företag som säljer en konsumentprodukt och de som ger vård eller utbildar barn.
Ett exempel på detta gick att se i onsdagens Dagens Industri som publicerade en undersökning av attityder till vinster i välfärden. De hade bland annat tittat på vad företagsledare tyckte. Var tredje person som själv leder ett företag var för att införa hårdare regler och begränsningar för välfärdsföretag. Här hade man kunnat tycka att en insatt grupp skulle vara mer negativa än så till begräsningar, men även här finns alltså skepsis.
Denna skepsis är än mer utbredd bland resten av folket. De flesta undersökningar tenderar att få ett resultat på mellan 60 och 70 procent som anser att vinsterna bör begränsas. Samtidigt, och det är här de verkligt intressanta kommer in, vill en majoritet också ha kvar valfrihet och säger sig vara nöjda med sin egen privata välfärdsverksamhet. Barnens skola eller den egna vårdcentralen.
De borgerliga som fortfarande orkar slåss för alla företags rätt att bidra och göra nytta och samtidigt växa och tjäna pengar måste ta sig an denna fråga. Hur gör man för att pedagogiskt förklara sambandet mellan vinst och utveckling? Vi har mycket att tjäna på att angripa frågan med ödmjukhet, att lyssna på den oro som finns och bemöta den sakligt snarare än att gräva ner oss i skyttegravar och inte förklara våra positioner.
Hanna Marie Björklund