Sverige blev på tisdagen inröstade på en tillfällig plats i FN:s säkerhetsråd. Det är onekligen en framgång för regeringen som uttalat haft detta som sin målsättning under hela mandatperioden. Det är läge att gratulera regeringen till segern. För det finns frågor där vi alla står på samma sida oavsett partitillhörighet, och svenskt inflytande i världssamfundet och säkerhetspolitik är två sådana frågor.
Det finns däremot, som just världsmedborgare, ett antal viktiga kritiska frågor att ställa om FN:s säkerhetsråd och FN:s funktion i stort. Säkerhetsrådet är ytterst bakbundna av ett antal mäktiga länder som har veto i FN. Och FN låter sig påverkas av länder som inte bryr sig om att spela enligt regelboken.
För några veckor sedan avslöjades det att FN ville rikta skarp kritik mot Saudiarabien för deras bombningar av civila i inbördeskriget i Jemen. Detta genom att sätta dem på en så kallad "svart lista" över länder som begått svåra förbrytelser under föregående år. Detta gick Saudiarabien dock inte med på. De hotade med att om deras namn kom med på listan skulle de dra in de pengar de ger i bistånd varje år via FN. Viktiga och stora pengar, så Saudiarabien hamnade inte på listan. Generalsekreterare Ban-Ki Moon beklagade sig över detta och sade rakt ut att det handlade om utpressning, att han tyckte det kändes jobbigt att behöva ge med sig, men erkände helt sonika att det var för mycket pengar till de allra fattigaste som stod på spel och att han var tvungen. Det visar hur riktiga skurkstater, som inte drar sig för att använda resurser till de mest fattiga och utsatta som spelbrickor att dra in för sin egen vinning, har stor inflytande över FN som organisation. Vilket är djupt beklagligt.
Detta måste vi hålla i tanken när vi för en gemensam diskussion i Sverige om hur och varför vi bör vara engagerade i FN, vad vi ska driva för agenda där och vad vi har för målsättning med vårt deltagande. Att bara ha en plats för prestigens skull är säkert bra för enskilda politikers självkänsla, men rimligen har inte det varit det huvudsakliga syftet. Snarare kan man anta att regeringen från början haft ett tydligt mål med sin närvaro. Ett mål som för den vanliga medborgaren dock är svårt att få ta del av. Ser man till den debattartikel i Dagens Nyheter från gårdagen som signerades Margot Wallström blir man inte mycket klokare. Sverige ska "bidra till rådets huvudsyfte att upprätthålla fred" och närvaron ska "präglas av svenska värderingar". Möjligen kan man tolka en punkt om öppenhet som att Sverige ska satsa lite extra på yttrandefrihet, men det är inte uttalat.
Även vårt utrikespolitiska engagemang bör till viss del vara transparant i en demokrati, även om frågornas natur ofta innebär mycket förhandlingar under bordet. Låt oss följa upp vårt nya medlemskap med en öppen diskussion om vad vi faktiska ska åstadkomma i den tyvärr stundtals defekta institutionen FN. Hanna Marie Björklund