Det är olympiska spel i det mytomspunna Rio, i fotbollsstjärnornas, sjömännens, dansarnas och karnevalernas Brasilien. Nyligen fick jag en spontan fråga om varför den allmänna olympiska entusiasmen har varit så begränsad inför de här spelen. Vid närmare eftertanke har det varit så.
En tanke med OS är att träda över samtidens motsättningar och öppna för ärliga, sportsliga möten mellan människor, lag och nationer. Men sällan har de allmänna olympiska tongångarna varit så dova som nu. Inte ens kvällspressens mustigheter eller tv-sändningarna lyckas fullt ut ge samban dess festliga färger och klanger. Trots en magnifik svensk start.
Inget olympiskt spel äger rum friställt från sin samtid. För 40 miljarder kronor har Brasiliens och landets ledning gett sig en möjlighet att få skina inför omvärlden. Skenet bedrar. Brasilien är en folkrik demokrati, men staten lider av korruption och offentlig misshushållning. Konjunkturen är inte munter och skuldberget växer.
Precis som på många håll i Europa präglas det demokratiska samtalet av en ökande polarisering. Där diktaturer kan strunta i medborgarnas öden agerar demokratier utifrån andra utgångspunkter. Viljan att skina inför omvärlden påverkas kraftigt av vad den upputsade ytan syftar till att dölja.
Den globala idrottsrörelsens hälsa är inte heller optimal. Dopningsskandaler – nya och gamla gör sitt, att samtliga ryska idrottsutövare höll på att bli portade säger något om nivån på fusket. Därtill kommer organisationer som härjas av korruption och stundtals allt annat än olympisk anda.
Den instabilitet och osäkerhet som råder i världen sätter också sina spår. Vi har ett säkerhetspolitiskt läge som är mer allvarligt än vid spelen i London 2012. Den ryska Putinregimens invasion av Ukraina och ockupationen av Krimhalvön är en viktig faktor. EU framstår samtidigt som splittrat, britternas tänkta sorti urholkar dess kraft. Den demokratiska supermakten USA är upptagen med ett ödesmättat presidentval, där den ena kandidaten gett uttryck för ett nonchalant ointresse för omvärlden samt en bombastisk syn på konfrontation, krig och konflikt.
Lägg därtill hotet från jihadistiska terrorismen – inte bara i Europa och Mellanöstern utan även i Afrika. I takt med att terrororganisationen IS territorium minskar i Syrien och Irak förändras hotbilder. Vi ser en omvärld som står på tårna med växande uppmärksamhet på riskerna för inhemska terrordåd. Stora evenemang som ett olympiskt spel tvingas hantera ytterst allvarliga hotbilder. Vågar vi glädjas med något som i nästa sekund kan omintetgöras?
Det råder en tid av allvar som när som helst kan grumla glädjen i fredliga spel. Just därför ska vi göra vårt bästa för att låta den olympiska glädjen ta så stort utrymme som den kan. Sarah Sjöströms guld och världsrekord är en enormt imponerande bedrift. Låt oss hänföras av segrarna, lida med de som inte når ända fram och till fullo uppskatta mångfalden av prestationer. Världen har nog med mörker som det är.